Det jag förundrades över var att de lchf jag mött ser det som en uppgift att omvända mig och få mig att förstå hur ill jag kommer att må framöver trots att jag varken klagat över ohälsa eller önskan om förändring. Jag skulle aldrig drömma om att försöka få dem att sluta med lchf om de mår bra av det inte heller måla upp skräck scenarion över hypotetiska framtida sjukdomstillstånd.

”De vill dig bara väl” köper jag till en viss gräns, om deras propagera de övergår till ett tröttsamt tjat så förstör de trivseln och vem mår bra då? Att försvars med att de bara vill väl är också lite tunn förklaring. Skulle det gälla så skulle det vara fritt fram för vem som helst att ge förslag om barnuppfostran, övervikt, äktenskap etc, inte bara en gång utan upprepade gånger och dessutom komma med tidningsartiklar i ämnet. Räknas det också som att man bara vill väl? Kanske för några, för mig skulle det vara enormt tröttsamt.

Forskning visar på det ena och det andra. Det finns så My key forskning att man i princip kan hitta bevis för vad man vill.

Sammanfattningsvis, jag ville bara diskutera lite bemötandet som jag mött från några lchf och höra Anna Marias tankar. Men det var roligt att det blev ett helt inlägg och att läsare tagit sig tid att kommentera. Tack för mig!

Hmm trots att jag blivit mycket intresserad av LCHF och i mångt och mycket tror att det är en bra kost, så får en sådan kommentar mig att vilja osäkra min revolver. Okej, den som jag inte har då… För det är exakt sådana kommentarer som indikerar att LCHF är en sekt. Det är mycket som jag själv tycker mig veta instinktivt, men det skulle aldrig falla mig på läppen att påstå att min sanning är den rätta, eller ska gälla för alla andra.

Detsamma gäller väl ändå för att låta bli att pådyvla andra människor sin ”tro” oavsett hur stora ex hälsovinster man själv upplever sig ha fått?!

Vill man inte testa så är det ju bara att låta bli.