Barn och lågkolhydratkost

Nytt inlägg på Kostrådgivarna.se uppe nu som jag har skrivit. Det handlar om barn och lågkolhydratkost.

Läs inlägget HÄR.

 

1 Kommentar

  1. söndag, april 14, 2013 Susanne

    Hej!

    Jag upplever ofta LCHF ”frälsta” som agressiva i sin information. Det enda jag kan jämföra med är när min baptist kompis diskuterar religon.
    Jag är frisk och har i prinicp aldrig varit sjuk. Jag väger 50 kg sedan 20 år tillbaka och tränar regelbundet 2 – 3 ggr i veckan. Jag lämnar blod och har så bra värden. Nu har jag två goda vänner som sedan ca ett halvår börjat med LCHF. Även om jag själv är nöjd med min egen livsstil lyssnar jag givetvis gärna på deras berättelse om sin resa och livsstilsföränding. De är mina vänner och jag gläds åt att de mår bra. Mår mina vänner bra så mår ju jag också bra. Men jag har ingen avsikt att ändra min livsstil. Jag äter antingen gröt eller muslie varje morgon och jag tror de ägnade över en kvart åt att försöka få mig att förstå hur mycket bättre det skulle vara om jag åt ägg och skinka. Men jag mår ju utmärkt och har inte bett om några råd. De verkade nästan desperata och gråtfärdiga över hur mitt liv skulle gå utför och rablade en massa fakta om hur kolhydrater bidrar till kroppens förfall. Jag var helt utmattad efter vårt samtal.
    Till saken hör att jag har alltid ätit vad jag tycker är hälsosamt ( och vad som fungerat för mig). Medan de två har festat mycket under många år, ätit massa godis, läsk, snabbmat etc etc har jag bokstavligen inte satt min fot på MC Donalds sen jag var tonåring för ca 100 år sedan. Jag lagar all mat från scratch med naturliga råvaror men råvarorna är grönsaker, frukt, potatis och rotfruker och bär, pasta, ris, ägg, fisk, mjjölk och smör. Samma som jag ger mina barn. De dricker aldrig saft eller läsk hemma men de får frukt och bär. Chips och pomme frites lagar vi inte men de får potatis och fullkornspasta ofta. Eftersom jag har ätit den maten hela mitt liv, jag har fått mina matvanor från min mamma, och det har fått mig att mår bra i nästan 40 år så vill jag ju gärna ge vidare det till barnen.
    Så min fråga är, varför ser så många av LCHF-arna som sin uppgift att försöka övertyga folk som inte bett om råd eller ens gett intryck av att de mår dåligt? Mina vänner rablar ”forskning” och specifica medicinska förbättringar på symptom jag inte har. Jag har också en känsla av att många av de som vill propagera för LCHF är de som levt ett ohälsosamt liv innan eller är överviktiga och använt det som en bantningsmetod. Jag känner ingen som varit smal, hälsosam och mått bra som har gått över till LCHF. Det mina vänner också glömmer är att jag haft en hälsosam livsstil i 40 år och därför inte har deras symptom och problem med min kropp och därmed inte något direkt behov eller motivation att börja föra en kosthållning som inte attraherar mig. För all förändring måste det ju finnas en motivation. Annars är det omöjligt att få någon att sluta med något man gillar och börja med något man inte gillar.
    Ser framemot dina tankar på min fråga.