Jag tycker att du är hård mot Annika. Kräver du på allvar att hon skall mediaträna innan hon ger sig i kast med media? Att hon skulle ha tänkt på det innan hon svarade på frågor? Alla vet att journalister nappar på det minsta och man kan vara hur mediatränad som helst och ändå åka dit. Vem orkar vara snäll när man får en helvetes massa skit och media bara vänder och vrider på allt man säger?

Din sista mening säger allt. Männen är inte i underläge och de vet inte hur det känns att vara i ett. Därför är det superviktigt att vi uppmärksammar orättvisorna och ryter till så att de synliggörs. Annars blir det aldrig bättre.

Det finns dock män som i likhet med Annika D har ifrågasatt ”etablissemanget”. De har av omgivningen fått vackra epitet som ”foliehattar”, ”övervintrade hippies” ”miljönisse” mm vilket gjort dem mycket lätta att avfärda. Tänk bara vilka myter som florerar om Robert Atkins…

”Vad hade hänt om Annika varit man?” Jag vill snarare fråga: Vad hade hänt om Annika hade varit ordentligt medietränad? I många fall så har hon utan tvekan uttryckt sig mycket klumpigt och bäddat för en råsop. Hon har gått i journalistfällor ett otal gånger just bara för att hon är naiv i dessa sammanhang.
Vid något tillfälle läste jag i hennes blogg någons försiktiga påpekande om att en mer ödmjuk attityd kanske skulle ge ett bättre gensvar. Hennes svar var då att visst, så kunde det absolut vara men att hon inte alltid orkade vara det.

I Annas fall har det i min uppfattning mer handlat om att en del inte har förstått det hon har skrivit, det har bara läst och gjort en egen tolkning i en annan riktning. I sak har de varit överens med eftersom man har velat göra en egen poäng av något så har man valt att inte förstå. Så upplever jag det med debatten om MBC där en hel del av kommetatorerna helt vägrade att förstå vad Anna ville med sitt inlägg.

Vi har en lång väg kvar att vandra när det gäller jämlikhet i alla riktningar och i alla sammanhang. Kvinnor har kommit långt och kämpar hårt men tyvärr ligger männen bakom när det gäller många frågor. De har helt enkelt inte förstått att driva sin jämlikhet eftersom de inte är vana att vara i underläge.

Jag vet inte hur många kommentarer jag har stött på från folk som inte ens ids sätta sig in i vad Annika D säger. De bara avfärdar henne som en hispig tant. ”Jaha, hon den galna fettdoktorn!” Och så behöver de inte bemöta något mer. Det räcker liksom som argument.

Men Sten Sture kan samma personer tänka sig att lyssna på. Trots att han är minst lika spetsig i sina uttalanden. Och Lars-Erik Litsfeldt. Och Andreas förstås. Även personer som rör sig i gränslandet kring LCHF tas på allvar om de är män. Som Jonas Colting, som håller en väldigt hög profil, fullt i provokationsklass med Annika. Martin Ingvar och Mats-Erik Nilsson är andra tyckare som inte alls bemöts med några förklenande argument.

För tydlighetens skull vill jag poängtera att jag själv uppskattar alla dessa personer och deras åsikter i kostdebatten! Men jag tycker det är helt uppenbart att när en kvinna tar plats och inte tihi:ar bort sina slutsatser, då är det många som blir provocerade.

Ett typexempel är när Annika D ifrågasatte den reella nyttan med mammografi. Det blev ett sjuhelsikes liv i tidningarna och hon avfärdades som ovetenskaplig flummare. Senare läste jag en notis om forskningsresultatet från en forskargrupp som sa exakt samma sak. Jag tänkte förstås att nu går väl alla i taket igen, men vad hände? Ingenting. Inga upprörda tongångar alls. Märkligt…