Kommentarer till Nu får det vara nog

Av: Annika

Annika — Fri, 26 Apr 2013 06:44:06 +0000

Din blogg är verkligen en av mina favoriter. Tittar in på bloggar som till exempel 56kilo nu och då, men de ger mig inte så mycket. Livsstilen och känslan de förmedlar är helt enkelt inte min. Känslan av Ellos, slit och släng, medaljongtapeter, yta, nytt, nytt, nytt är inte min smak. För mig är det viktigare med kvalitet, hållbarhet och god design. Visst är jag också intresserad av inredning, utseende och shopping, men jag uppskattar än mer bloggar med djup, innehåll och kvalitet. Likt din. Jag tror också att du har en fin framtid inom kostrådgivning. Ditt ifrågasättande och nytänkande behövs. Sluta inte med det du gör!

Av: Anna K

Anna K — Thu, 25 Apr 2013 16:23:46 +0000

Jag har också väldigt länge trott mig vara sockerberoende. LCHF har hjälpt mig stilla det värsta suget men jag är långt ifrån botad. Nu har jag insett att jag är en överätare, att sockret är en del av prolemet men långt ifrån huvudorsaken. Folk påstår att man inte kan överäta på ägg och smör – jo, jag kan! Jag har försökt att kontrollera ätstörningen med att äta regelbundet och många små måltider, men eftersom själva ätandet i sig är en trigger har jag insett att periodisk fasta är bästa sättet för mig att begränsa matintaget. Då gör det inget om jag äter mycket när jag väl äter, jag slipper känna ångest utan tänker att det är helt naturligt efter flera timmars fasta. PF är inte för alla men för mig funkar det super.
Så jag håller med dig, Anna-Maria. Jag har också gjort Bittens test och fick alla ”rätt” för en sockerberoende, men det finns nog många olika grader. Var och en måste pröva sig fram för att hitta sitt sätt att äta så att inte maten blir så ångestladdad.

Av: Bente

Bente — Thu, 25 Apr 2013 16:12:59 +0000

Om man lyssnar till Bitten Jonssons föreläsning, tror jag inte LCHF automatiskt tar bort suget för den som har ett äkta eller kemiskt sockerberoende. Jag tycker vi skall visa dem respekt som kämpar med detta. Titta gärna på hennes föreläsning som ligger hos Kostdoktorns video.

Av: Bente

Bente — Thu, 25 Apr 2013 16:09:48 +0000

Din kommentar*

Av: Anna-Maria

Anna-Maria — Thu, 25 Apr 2013 12:00:37 +0000

Säger du att jag inte skall äta vad jag vill? Förklara.

Av: Kikki Sandström Inspiratör o Coach

Kikki Sandström Inspiratör o Coach — Thu, 25 Apr 2013 10:51:16 +0000

Om jag ska vara alldeles ärlig, jag tror att alla som är eller tror sig vara sockerberoende blir av med detta om de byter till lchf-kost som ju tar bort sötsuget. Sen tycker jag ju i alla fall att man ska låta bli godis och inte prova naturgodis eller något annat sen man känt sig ”sockeroberoende” ett tag…

Av: Malin

Malin — Wed, 24 Apr 2013 20:57:15 +0000

Klokt skrivit. Det är lustigt det här med att följa bloggar, man får knacka på hos en annan människas inre. Men samtidigt är det en hel del bloggar som blir köpta av olika företag och man blir lurad att tro att de här tjejerna har ”klickat” hem produkten (som de brukar skriva)…..Jag känner mig lurad av detta och mår inte inte alltid bra av att läsa dessa bloggar. Det mixtras mycket med kosten och jag blir påverkad utan att vilja det. Jag kanske också ska sluta med mejeripodukter….De ska börja ett hälsosammare liv och joggar i snygga dyra kläder, lustigt alla tjejerna har ”klickat” hem likadana jackor och ska börja med sitt hälsosammare liv samtidigt. Då känner man sig lite unken ett liten stund när man hoppar i sina slitna SOC byxor och sticker till Friskis. Men väl framme känner jag att jag har ett bra liv i mina slitna kläder och billiga boxviner jag behöver egentligen inte all lyx jag har en underbar familj. Ingen tvingar mig läsa heller, men det är lite kittlande kul att kolla in allt det här som man inte riktigt är i närheten av. Det är som när man var liten och såg Dallas. Det som jag avundas dem är att de alltid är nyförälskade, det skulle jag gärna alltid varit. Kram till dig och din fina blogg.

Av: Anna-Maria

Anna-Maria — Wed, 24 Apr 2013 16:39:18 +0000

Ja det var så jag upptäckte att jag inte var beroende. Jag kände inte alls igen mig i den där kontrollförlusten efter ett par år på LCHF. 56-kilo säger att hon inte är sockerberoende.

Jag förstår att du hade önskat att du inte var beroende. Kram på dig!

Av: HelenaB

HelenaB — Wed, 24 Apr 2013 15:24:16 +0000

Hej Anna-Maria!
Först av allt, grattis till att du har kommit till ro i ditt ätande. Det låter härligt. Och det finns säker andra också som misstagit sig på beroende och missbruk det kan du nog ha rätt i. För mig krävdes det 1,5 års samtalsterapi för att komma insikt om vilka mekanismer som låg bakom att jag satte krokben för mig själv i mitt ätande. Detta trots att jag ätit enligt LCHF och vetskapen om dess förträfflighet. Vad någon sätter för titel på mitt sockertroll är inte så relevant för mig. Kalla det missbruk eller beroende det spelar ingen roll, det är jag som lever med det och det är jag som måste hantera det. Det var med hjälp av min duktiga terapeut som jag lärde mig att identifiera tankarna (sockertrollet) som leder mig in på fel bana och hur jag tar mig ur i tid. Med den kunskapen i ryggen kan jag nu testa mig fram vad jag kan äta och när i trygg förvissning om att jag ser trollet i tid. Jag har också kommit till insikt om att jag är jag, och det som gäller för mig inte nödvändigt gäller för andra. Jag brukar förklara att jag har ett beroende som har utlopp i socker och att jag därför är försiktig med vad jag äter. Det är för mig ett sätt att inte utsättas för välmenande försök till efterrätter, fika mm med ”lågt” sockerinnehåll som jag ”säkert” kan äta. De flesta förstår detta utan problem och de få som inte gör det… det är faktiskt deras problem inte mitt.

Jag har också fått en massa kommentarer om min förändring. I mitt fall har det inte bara handlat om viktminskning eftersom jag också tack vare terapin också hittat hem i mig själv och vågar vara mig själv. Det gör att den jag ser i spegeln är jag. Så var det inte tidigare, då var bilden i spegeln den fasad jag visade utåt eftersom jag inte riktigt visste vem jag var och inte vågade visa det jag visste var jag. Nu vet jag att jag speglar ut en annan bild och får ofta höra att det strålar om mig och att jag har blivit snygg. Det tycker jag är kul och trevligt att höra och visst handlar det om utseendet, men numera ändrar det inte min självbild. Det är min bild av mig själv som har varit grejen hela tiden. Jag har inte ändrat mig själv och mitt utseende för att passa någon annans mall eller uppfattning. Jag har gjort det helt och hållet för min egen skull. De som betyder något för mig har älskat mig under hela tiden så ingen ändring där.

För de flesta som jag pratat med om detta har också självbilden varit ett problem. Många är vi som inte vuxit upp med det perfekta föräldraparet som har kunnat möta våra behov av bekräftelse på ett bra sätt. Min erfarenhet är att detta inte bara gäller kvinnor men det kan ta sig lite olika uttryck för kvinnor och män.
Om vi inte får en vettig bekräftelse när vi växer upp så är det lätt att stirra sig blind på stereotypa förebilder och inbilla sig att om jag bara … så skulle allt vara bra. Kompisarna vet oftast inte bättre utan hakar ofta på och så är rullningen igång.

Om man kunde få en förståelse för att tjocka personer inte själva har valt den vikten (till skillnad från en ”överviktig” bodybuilder) utan att det är en olycklig konsekvens av fel matval. Då kanske man kunde komma tillrätta med stigmatiseringen av tjocka. Kunde också få forskare att faktiskt ta reda på varför vi blir tjocka och inte stirra sig blinda på energibalansen så skulle kanske väldigt få behöva bli tjocka. Väldigt många idag är ofrivilliga tungviktare och därför tror jag att det lätt blir fokus på LCHF som viktminskning. De som ”bara” vill leva sunt med LCHF kommer lätt bort i mediabruset, förhoppningsvis kommer det att ändra sig med tiden.

Min egen erfarenhet är att det inte är lätt att ändra en persons självbild vare sig det är en kvinna eller en man. Jag hoppas att jag inspirerar de jag möter till att våga möta sig själva och ta tag i det de behöver för att må bra om de inte redan gör det förstås

Ja, så tänker jag.

Av: Lollo

Lollo — Wed, 24 Apr 2013 13:47:01 +0000

Sockerberoende är man om man tex har kontrollförlust över maten, om intaget av socker/mjöl ökar hela tiden och om ätandet av socker/mjöl går ut över familj, arbete, socialt umgänge, ekonomi, hälsa. Ett beroende går inte att ”äta bort”. Om jag skulle äta naturgodis en dag skulle jag garanterat vara i ett återfall inom en vecka som innebar exponentiellt ökat intag, kontrollförlust och ännu en omgång ”välja ätandet före livet”…

En person som är sockerberoende ska inte fokusera på vikten, det leder ofta till återfall. Sen vad man ”ska” och vad man gör, är ju tyvärr helt olika saker…

Jag tvivlar starkt på att tex Åse (56 kilo) är sockerberoende, och även du, eftersom ni båda tydligen kan äta godis en dag och dagen efter hoppa på lchf igen utan problem. Ni är/var troligen ”bara” missbrukare. Jag önskar så att jag kunde göra så, men det går inte. Det bevisar om inte annat mina hundratals återfall…