<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
		>
<channel>
	<title>Kommentarer till Roten till det onda</title>
	<atom:link href="http://www.ultimat.nu/roten-till-det-onda.html/feed" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://www.ultimat.nu/roten-till-det-onda.html</link>
	<description></description>
	<lastBuildDate>Thu, 22 May 2014 19:50:46 +0000</lastBuildDate>
	<sy:updatePeriod>hourly</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>1</sy:updateFrequency>
	<generator>http://wordpress.org/?v=3.5.1</generator>
	<item>
		<title>Av: Jeanette</title>
		<link>http://www.ultimat.nu/roten-till-det-onda.html/comment-page-1#comment-2821</link>
		<dc:creator>Jeanette</dc:creator>
		<pubDate>Fri, 19 Apr 2013 19:35:55 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.ultimat.nu/?p=2858#comment-2821</guid>
		<description><![CDATA[Tack och ursäkta mitt sena svar! Jag har läst ditt svar flera gånger och det börjar klarna även hos mig. Är inte riktigt framme än men lutar också åt att det är mer skadligt bruk än beroende. Nya situationer uppstår varje dag, situationer där jag inte känner mig det minsta lockad att äta sött. Det är nog sant det du skriver att om man läser Bittens bok så vill man gärna sätta en etikett på sig själv och då är det verkligen lätt att tro att man är beroende.

Jag kommer fortsätta att välja bort socker och kolhydrater ur min kost ett tag till. Vill ge det några månader så att jag ser om jag får andra hälsoeffekter av det. När jag känner att jag har landat i min rytm kommer jag att känna av vad som funkar bäst för mig.

Tusen tack för ditt svar och din hjälp!

Ha en trevlig kväll och underbar helg!

Många hälsningar från Sävedalen]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Tack och ursäkta mitt sena svar! Jag har läst ditt svar flera gånger och det börjar klarna även hos mig. Är inte riktigt framme än men lutar också åt att det är mer skadligt bruk än beroende. Nya situationer uppstår varje dag, situationer där jag inte känner mig det minsta lockad att äta sött. Det är nog sant det du skriver att om man läser Bittens bok så vill man gärna sätta en etikett på sig själv och då är det verkligen lätt att tro att man är beroende.</p>
<p>Jag kommer fortsätta att välja bort socker och kolhydrater ur min kost ett tag till. Vill ge det några månader så att jag ser om jag får andra hälsoeffekter av det. När jag känner att jag har landat i min rytm kommer jag att känna av vad som funkar bäst för mig.</p>
<p>Tusen tack för ditt svar och din hjälp!</p>
<p>Ha en trevlig kväll och underbar helg!</p>
<p>Många hälsningar från Sävedalen</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Anna-Maria</title>
		<link>http://www.ultimat.nu/roten-till-det-onda.html/comment-page-1#comment-2813</link>
		<dc:creator>Anna-Maria</dc:creator>
		<pubDate>Wed, 17 Apr 2013 08:07:24 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.ultimat.nu/?p=2858#comment-2813</guid>
		<description><![CDATA[Jag tycker inte att det låter som att du är sockerberoende. Om du kan ha godis och bröd osv hemma utan att känna sug efter det och inte upplever någon större kontrollförlust så är det förmodligen bara ett skadligt bruk.  Kontrollförlust innebär inte bara att man överäter, för det gör alla människor ibland, utan det handlar om att sockret styr ALLT. För att bli av med det skadliga bruket så rekommenderar jag dig att äta LCHF ett tag för att bli av med de dåliga vanorna. Ofta är det vanorna som är fällor när man har ett skadligt bruk. Godis på fredag, godis när man ser på tv, godis istället för mat för att det är godare, godis för att man är trött och har sovit för lite, fika på jobbet osv. Det blir mer och mer och tillslut mår man dåligt av det så som du gjorde. De här vanorna måste man bryta för att bli av med suget. Klarar man det med LCHF utan större problem så är man inte sockerberoende. Då är det fel mot dig själv och andra att hävda att du är sockerberoende och då behöver du heller inte dramatisera mat i termer som återfall osv. Då kan det ju snarare bli ätstörningar av det hela. Jag tror tyvärr att många som läser Bittens bok vill sätta ett namn på deras matproblem och hur lätt är det inte att svara JA på de där frågorna om man är beroende eller inte. Många säger nog att de är sockerberoende när de inte är det och som jag trodde så blir det ens verklighet. Något att hänga upp livet på och ens identitet. En plats där man känner samhörighet med andra. Det var i forumet som jag märkte att det som skrevs där inte stämde på mig och då började jag att omvärdera. Bara för att man gömmer eller smyger med något så behöver det inte vara beroende. Vi människor smyger med mycket och allt det är inte beroende. Det handlar mer om uppfostran osv.

Men det är du själv som måste ta reda på om du är beroende eller bara har ett skadligt bruk, men jag tycker att det låter som att du är mer som mig alltså har ett skadligt bruk. 

Hoppas att du blev lite klokare nu. :)

Ha en fin dag!]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Jag tycker inte att det låter som att du är sockerberoende. Om du kan ha godis och bröd osv hemma utan att känna sug efter det och inte upplever någon större kontrollförlust så är det förmodligen bara ett skadligt bruk.  Kontrollförlust innebär inte bara att man överäter, för det gör alla människor ibland, utan det handlar om att sockret styr ALLT. För att bli av med det skadliga bruket så rekommenderar jag dig att äta LCHF ett tag för att bli av med de dåliga vanorna. Ofta är det vanorna som är fällor när man har ett skadligt bruk. Godis på fredag, godis när man ser på tv, godis istället för mat för att det är godare, godis för att man är trött och har sovit för lite, fika på jobbet osv. Det blir mer och mer och tillslut mår man dåligt av det så som du gjorde. De här vanorna måste man bryta för att bli av med suget. Klarar man det med LCHF utan större problem så är man inte sockerberoende. Då är det fel mot dig själv och andra att hävda att du är sockerberoende och då behöver du heller inte dramatisera mat i termer som återfall osv. Då kan det ju snarare bli ätstörningar av det hela. Jag tror tyvärr att många som läser Bittens bok vill sätta ett namn på deras matproblem och hur lätt är det inte att svara JA på de där frågorna om man är beroende eller inte. Många säger nog att de är sockerberoende när de inte är det och som jag trodde så blir det ens verklighet. Något att hänga upp livet på och ens identitet. En plats där man känner samhörighet med andra. Det var i forumet som jag märkte att det som skrevs där inte stämde på mig och då började jag att omvärdera. Bara för att man gömmer eller smyger med något så behöver det inte vara beroende. Vi människor smyger med mycket och allt det är inte beroende. Det handlar mer om uppfostran osv.</p>
<p>Men det är du själv som måste ta reda på om du är beroende eller bara har ett skadligt bruk, men jag tycker att det låter som att du är mer som mig alltså har ett skadligt bruk. </p>
<p>Hoppas att du blev lite klokare nu. <img src='http://www.ultimat.nu/wp-includes/images/smilies/icon_smile.gif' alt=':)' class='wp-smiley' /> </p>
<p>Ha en fin dag!</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Jeanette</title>
		<link>http://www.ultimat.nu/roten-till-det-onda.html/comment-page-1#comment-2806</link>
		<dc:creator>Jeanette</dc:creator>
		<pubDate>Tue, 16 Apr 2013 12:40:12 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.ultimat.nu/?p=2858#comment-2806</guid>
		<description><![CDATA[Ditt inlägg här och på ett annat forum (som du tipsade mig om, tack) har verkligen fått mig att tänka både en och två gånger på min egen situation. Jag känner inte heller igen mig i den kontrollförlust som flera verkar ha samt de avgiftningssymptom som kommer vid total avhållsamhet. Jag uteslöt synligt socker från min kost den 1 mars (räknar från 22 mars då jag tog två planerade återfall, 12 och 21 mars) och började med LCHF-mat den 4 april så jag är bara i början på min resa. Känner dock inget överväldigande sug efter socker (som jag trodde att jag skulle ha då ju kroppen inte får något nu) och har heller inga av de symptom i form av svettningar, yrsel och hjärtklappning.

Jag vill gärna tro att jag kanske inte är sockerberoende utan kanske mer att jag har ett skadligt bruk men jag HUR vet jag det? Istället för att tro på skadligt bruk efter uteblivna symptom tänker jag att jag gör fel i min avgiftning. Att jag, på något konstigt sätt, kanske fortfarande får i mig socker utan att veta om det. Jag vill kunna tro att jag kan ta ett planerat återfall och sen vara nöjd med det - som jag ju faktiskt gjort vid två tillfällen. Det finns ständigt godis hemma hos oss (dottern får på lördagar men orkar sällan äta allt så det sparas till nästa lördag) samt kakor, saft, sylt, glass och annat med mycket socker i. Det är ändå inget jag lockas att äta när jag ser det även om jag saknar att kunna äta sötsaker. Det känns som om jag avstår socker på ren vilja, och för att inte behöva skriva i forumet att &quot;jag har återfallit&quot;, och även det får mig ibland att fundera på om jag verkligen är beroende. Kan en alkoholist/narkoman/sockerberoende sluta på ren vilja? Läser man Bittens ord så är det inte så.

Har du några tips eller tankar på hur jag ska tänka kring mitt socker- och kolhydratsätande? Anledningen till att jag misstänkte sockerberoende var för att jag började må dåligt av att äta sötsaker men var då oförmögen att sluta med dem. Först efter informationsletande på nätet och läsandet av Sockerbomben tog jag det som min sanning. Var det de sakerna som fick pengen att ramla ner eller är det bara något att skylla på? Jag är helt villrådig i detta ämne och vet inte hur jag ska komma till klarhet.

Hoppas på lite hjälp från dig! :-)

Hälsningar från Sävedalen]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Ditt inlägg här och på ett annat forum (som du tipsade mig om, tack) har verkligen fått mig att tänka både en och två gånger på min egen situation. Jag känner inte heller igen mig i den kontrollförlust som flera verkar ha samt de avgiftningssymptom som kommer vid total avhållsamhet. Jag uteslöt synligt socker från min kost den 1 mars (räknar från 22 mars då jag tog två planerade återfall, 12 och 21 mars) och började med LCHF-mat den 4 april så jag är bara i början på min resa. Känner dock inget överväldigande sug efter socker (som jag trodde att jag skulle ha då ju kroppen inte får något nu) och har heller inga av de symptom i form av svettningar, yrsel och hjärtklappning.</p>
<p>Jag vill gärna tro att jag kanske inte är sockerberoende utan kanske mer att jag har ett skadligt bruk men jag HUR vet jag det? Istället för att tro på skadligt bruk efter uteblivna symptom tänker jag att jag gör fel i min avgiftning. Att jag, på något konstigt sätt, kanske fortfarande får i mig socker utan att veta om det. Jag vill kunna tro att jag kan ta ett planerat återfall och sen vara nöjd med det &#8211; som jag ju faktiskt gjort vid två tillfällen. Det finns ständigt godis hemma hos oss (dottern får på lördagar men orkar sällan äta allt så det sparas till nästa lördag) samt kakor, saft, sylt, glass och annat med mycket socker i. Det är ändå inget jag lockas att äta när jag ser det även om jag saknar att kunna äta sötsaker. Det känns som om jag avstår socker på ren vilja, och för att inte behöva skriva i forumet att &#8221;jag har återfallit&#8221;, och även det får mig ibland att fundera på om jag verkligen är beroende. Kan en alkoholist/narkoman/sockerberoende sluta på ren vilja? Läser man Bittens ord så är det inte så.</p>
<p>Har du några tips eller tankar på hur jag ska tänka kring mitt socker- och kolhydratsätande? Anledningen till att jag misstänkte sockerberoende var för att jag började må dåligt av att äta sötsaker men var då oförmögen att sluta med dem. Först efter informationsletande på nätet och läsandet av Sockerbomben tog jag det som min sanning. Var det de sakerna som fick pengen att ramla ner eller är det bara något att skylla på? Jag är helt villrådig i detta ämne och vet inte hur jag ska komma till klarhet.</p>
<p>Hoppas på lite hjälp från dig! <img src='http://www.ultimat.nu/wp-includes/images/smilies/icon_smile.gif' alt=':-)' class='wp-smiley' /> </p>
<p>Hälsningar från Sävedalen</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Anna-Maria</title>
		<link>http://www.ultimat.nu/roten-till-det-onda.html/comment-page-1#comment-2802</link>
		<dc:creator>Anna-Maria</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 15 Apr 2013 15:58:38 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.ultimat.nu/?p=2858#comment-2802</guid>
		<description><![CDATA[Gud vad skönt att du markerade så där. De bra svaren kommer man ju bara på i efterhand annars. Stackars flickan på pizzerian. Hoppas att hon inte hörde det där. Jag upplever som dig att kvinnors kroppar diskuteras mer än mäns kroppar på nedlåtande sätt. 

Tack för fina ord!]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Gud vad skönt att du markerade så där. De bra svaren kommer man ju bara på i efterhand annars. Stackars flickan på pizzerian. Hoppas att hon inte hörde det där. Jag upplever som dig att kvinnors kroppar diskuteras mer än mäns kroppar på nedlåtande sätt. </p>
<p>Tack för fina ord!</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Kareng</title>
		<link>http://www.ultimat.nu/roten-till-det-onda.html/comment-page-1#comment-2801</link>
		<dc:creator>Kareng</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 15 Apr 2013 14:25:12 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.ultimat.nu/?p=2858#comment-2801</guid>
		<description><![CDATA[Jag är fortfarande av den uppfattningen att skillnaden mellan överviktig och smal är större än den mellan kvinna och man när det gäller hur man blir bedömd vid ett buffébord och hur man själv tror att man blir bedömd.

Sedan har du rätt i att det skiljer vad som är norm bland kvinnor och vad det är som är norm bland män. Jag tillhör dem som tror att vissa delar av vårt sätt att bemöta världen är inlärt och andra delar är medfött. Vad som är vad kan ibland vara svårt att veta. Att en del kvinnor använder läppstift men väldigt få män, tror jag är socilat betingat.

Jag kan tänka mig att de har &quot;piffat&quot; GW så mycket som det nu går, ingen går in i en tv-studio och är programledare utan tv-smink. Säkert har han finaste västen. Att han suckar och stånkar beror på att han är så fet. En fetma som han ofta pratar om i intervjuer och som oroar honom mycket. Periodvis försöker han göra något åt saken. Ett sätt att handskas med något som man ångrar är att raljera. Det kallas något på psykologspråk.

En annan sak som jag lärt mig i mitt snart 50-åriga liv som kvinna är att män bryr sig väldigt lite om vi kvinnor är tjocka eller smala, om vi sminkat oss, vilka kläder vi bär - det viktiga för dem är att vi respeterar och behandlar dem som jämställda. Däremot är kvinnor väldigt uppmärksamma på andra kvinnor - både på ont och gott.]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Jag är fortfarande av den uppfattningen att skillnaden mellan överviktig och smal är större än den mellan kvinna och man när det gäller hur man blir bedömd vid ett buffébord och hur man själv tror att man blir bedömd.</p>
<p>Sedan har du rätt i att det skiljer vad som är norm bland kvinnor och vad det är som är norm bland män. Jag tillhör dem som tror att vissa delar av vårt sätt att bemöta världen är inlärt och andra delar är medfött. Vad som är vad kan ibland vara svårt att veta. Att en del kvinnor använder läppstift men väldigt få män, tror jag är socilat betingat.</p>
<p>Jag kan tänka mig att de har &#8221;piffat&#8221; GW så mycket som det nu går, ingen går in i en tv-studio och är programledare utan tv-smink. Säkert har han finaste västen. Att han suckar och stånkar beror på att han är så fet. En fetma som han ofta pratar om i intervjuer och som oroar honom mycket. Periodvis försöker han göra något åt saken. Ett sätt att handskas med något som man ångrar är att raljera. Det kallas något på psykologspråk.</p>
<p>En annan sak som jag lärt mig i mitt snart 50-åriga liv som kvinna är att män bryr sig väldigt lite om vi kvinnor är tjocka eller smala, om vi sminkat oss, vilka kläder vi bär &#8211; det viktiga för dem är att vi respeterar och behandlar dem som jämställda. Däremot är kvinnor väldigt uppmärksamma på andra kvinnor &#8211; både på ont och gott.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Frida</title>
		<link>http://www.ultimat.nu/roten-till-det-onda.html/comment-page-1#comment-2800</link>
		<dc:creator>Frida</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 15 Apr 2013 13:05:41 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.ultimat.nu/?p=2858#comment-2800</guid>
		<description><![CDATA[Jag läste inlägget du länkade till i första stycket. Jag blev fysiskt illamående av att läsa det. 
Tack för att du bjuder på dig själv, bara DET hjälper. 
Egen story: Jag och pappa var ute och åkte bil i vårt bostadsområde. Det sitter en fet gråhårig karl på en trappa till sitt hus. Tio meter längre fram passerar vi en tjej i 25-års åldern som joggar. Hon ser ut som jag i kroppen, ca 170 cm, kanske 75 kg. Pappa: Ja, den där tjejen behöver verkligen röra på sig! Jag tvärnitar, backar tio meter, vevar ner rutan och säger högt: Ska du inte kommentera HANS kroppsform också? Jag var kanske lika oförskämd själv den gången, men jag jämnade ut balansen i universum något. Den balans att kvinnors kroppar kommenteras på ett helt annat sätt och i en helt annan utsträckning. En annan gång var jag på en pizzeria. En karl i sällskapet pekade mot en liten flicka (10 år?) som kanske inte var smalast i klassen: Den behöver ingen pizza! Nähä. Så vadå? Kom det någon redogörelse för vem som BEHÖVER en pizza? Ska flickan avstå när de övriga i familjen äter? Ska hon låta bli att äta överhuvudtaget? Svälta sig smal? Tjockisar &quot;behöver&quot; inte äta? Fy f-n. Herregud vad jag har blivit mobbad för min vikt (ca 10-15 kg för mycket). Det sociala stigmat var alltid värre än själva övervikten.]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Jag läste inlägget du länkade till i första stycket. Jag blev fysiskt illamående av att läsa det.<br />
Tack för att du bjuder på dig själv, bara DET hjälper.<br />
Egen story: Jag och pappa var ute och åkte bil i vårt bostadsområde. Det sitter en fet gråhårig karl på en trappa till sitt hus. Tio meter längre fram passerar vi en tjej i 25-års åldern som joggar. Hon ser ut som jag i kroppen, ca 170 cm, kanske 75 kg. Pappa: Ja, den där tjejen behöver verkligen röra på sig! Jag tvärnitar, backar tio meter, vevar ner rutan och säger högt: Ska du inte kommentera HANS kroppsform också? Jag var kanske lika oförskämd själv den gången, men jag jämnade ut balansen i universum något. Den balans att kvinnors kroppar kommenteras på ett helt annat sätt och i en helt annan utsträckning. En annan gång var jag på en pizzeria. En karl i sällskapet pekade mot en liten flicka (10 år?) som kanske inte var smalast i klassen: Den behöver ingen pizza! Nähä. Så vadå? Kom det någon redogörelse för vem som BEHÖVER en pizza? Ska flickan avstå när de övriga i familjen äter? Ska hon låta bli att äta överhuvudtaget? Svälta sig smal? Tjockisar &#8221;behöver&#8221; inte äta? Fy f-n. Herregud vad jag har blivit mobbad för min vikt (ca 10-15 kg för mycket). Det sociala stigmat var alltid värre än själva övervikten.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Anna-Maria</title>
		<link>http://www.ultimat.nu/roten-till-det-onda.html/comment-page-1#comment-2799</link>
		<dc:creator>Anna-Maria</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 15 Apr 2013 12:53:22 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.ultimat.nu/?p=2858#comment-2799</guid>
		<description><![CDATA[Där har vi helt olika syn på saken. En överviktig man får synas på tv och i tidningar men det får inte kvinnor och om de är normala så heter de att de är mulliga modeller. Leif GW hade aldrig bytts ut mot en överviktig kvinna som suckar trött, raljerar om sitt dåliga föräldraskap och som är totalt ointresserad av sitt utseende. Aldrig. Även om hon var jättesmart och kunnig inom sitt område. Då hade hon försökt göras om och förmodligen sminkats och klätts ut som en julgran, för en kvinna skall tänka på sitt utseende och om hon inte gör det så är hon lesbisk eller en rabiat feminist. Män kommer undan allt det där just för att de är män. Förstår du vad jag menar då?]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Där har vi helt olika syn på saken. En överviktig man får synas på tv och i tidningar men det får inte kvinnor och om de är normala så heter de att de är mulliga modeller. Leif GW hade aldrig bytts ut mot en överviktig kvinna som suckar trött, raljerar om sitt dåliga föräldraskap och som är totalt ointresserad av sitt utseende. Aldrig. Även om hon var jättesmart och kunnig inom sitt område. Då hade hon försökt göras om och förmodligen sminkats och klätts ut som en julgran, för en kvinna skall tänka på sitt utseende och om hon inte gör det så är hon lesbisk eller en rabiat feminist. Män kommer undan allt det där just för att de är män. Förstår du vad jag menar då?</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Kareng</title>
		<link>http://www.ultimat.nu/roten-till-det-onda.html/comment-page-1#comment-2798</link>
		<dc:creator>Kareng</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 15 Apr 2013 12:03:03 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.ultimat.nu/?p=2858#comment-2798</guid>
		<description><![CDATA[Nej. Jag tror det handlar om att överviktiga (kvinnor och män) tror att folk tycker och tänker på ett visst sätt och kanske också göra det beroende av deras vikt. Skillnaden beror alltså på om det är en överviktig eller en smal person som tar mer mat.

Om det skulle finnas någon skillnad i hur överviktiga män och kvinnor behandlas beroende av kön så tror jag att den är underordnad skillnaden mellan överviktig och smal.

Ta på dig dessa glasögon under en period istället - för att se vart du hamnar. Lyssna på både män och kvinnor hur de resonerar runt sin vikt och hur de tror att andra resonerar runt deras vikt, vilka fördomar som finns och omger överviktiga. Lyssna på dig själv efter vilka kriterier du dömer folk.

Är det verkligen ett statement om en kvinna väljer att inte sminka sig? Däremot är det ett statement HUR hon eller han sminkar sig. För killar är det nästan alltid att statement att sminka sig. Skillnaden om det är ett statement eller ej ligger i vad som är norm (mer än 50%) i gruppen.]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Nej. Jag tror det handlar om att överviktiga (kvinnor och män) tror att folk tycker och tänker på ett visst sätt och kanske också göra det beroende av deras vikt. Skillnaden beror alltså på om det är en överviktig eller en smal person som tar mer mat.</p>
<p>Om det skulle finnas någon skillnad i hur överviktiga män och kvinnor behandlas beroende av kön så tror jag att den är underordnad skillnaden mellan överviktig och smal.</p>
<p>Ta på dig dessa glasögon under en period istället &#8211; för att se vart du hamnar. Lyssna på både män och kvinnor hur de resonerar runt sin vikt och hur de tror att andra resonerar runt deras vikt, vilka fördomar som finns och omger överviktiga. Lyssna på dig själv efter vilka kriterier du dömer folk.</p>
<p>Är det verkligen ett statement om en kvinna väljer att inte sminka sig? Däremot är det ett statement HUR hon eller han sminkar sig. För killar är det nästan alltid att statement att sminka sig. Skillnaden om det är ett statement eller ej ligger i vad som är norm (mer än 50%) i gruppen.</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: Anna-Maria</title>
		<link>http://www.ultimat.nu/roten-till-det-onda.html/comment-page-1#comment-2797</link>
		<dc:creator>Anna-Maria</dc:creator>
		<pubDate>Mon, 15 Apr 2013 11:33:45 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.ultimat.nu/?p=2858#comment-2797</guid>
		<description><![CDATA[Vad underbart för din son att han mår bättre nu. Härligt! Det kanske har blivit värre sedan jag växte upp och att killar även drabbas av viktfixeringen i lika stor grad som tjejer. Det betyder ju att inget har blivit bättre, bara sämre. Väldigt deppigt faktiskt. 

Om jag ser mig omkring bland de jag känner så är mäns utseende mycket mindre laddat än kvinnors. En kvinna anses som tjock vid en lägre vikt än en man. Om en kvinna inte sminkar sig så är det ett statement men om en man inte sminkar sig så är det normalt. Om en kvinna äter stora portioner och tar mer mat så reagerar folk, men om en man gör det så är det bara roligt och så som det skall vara. Håller du inte med om någon av de här punkterna? Ser du ingen som helst skillnad mellan hur killar och tjejer behandlas?]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Vad underbart för din son att han mår bättre nu. Härligt! Det kanske har blivit värre sedan jag växte upp och att killar även drabbas av viktfixeringen i lika stor grad som tjejer. Det betyder ju att inget har blivit bättre, bara sämre. Väldigt deppigt faktiskt. </p>
<p>Om jag ser mig omkring bland de jag känner så är mäns utseende mycket mindre laddat än kvinnors. En kvinna anses som tjock vid en lägre vikt än en man. Om en kvinna inte sminkar sig så är det ett statement men om en man inte sminkar sig så är det normalt. Om en kvinna äter stora portioner och tar mer mat så reagerar folk, men om en man gör det så är det bara roligt och så som det skall vara. Håller du inte med om någon av de här punkterna? Ser du ingen som helst skillnad mellan hur killar och tjejer behandlas?</p>
]]></content:encoded>
	</item>
	<item>
		<title>Av: burgschki</title>
		<link>http://www.ultimat.nu/roten-till-det-onda.html/comment-page-1#comment-2796</link>
		<dc:creator>burgschki</dc:creator>
		<pubDate>Sun, 14 Apr 2013 19:30:23 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.ultimat.nu/?p=2858#comment-2796</guid>
		<description><![CDATA[Det var ju liksom det att jag själv kände igen mig i hur du resonerade :) hur som helst grattis till insikten!]]></description>
		<content:encoded><![CDATA[<p>Det var ju liksom det att jag själv kände igen mig i hur du resonerade <img src='http://www.ultimat.nu/wp-includes/images/smilies/icon_smile.gif' alt=':)' class='wp-smiley' />  hur som helst grattis till insikten!</p>
]]></content:encoded>
	</item>
</channel>
</rss>
