Vi funderar på att skaffa höns och den här boken gjorde att jag kom ett steg närmare mot ett hönshus. Jag har redan bestämt vad de skall heta. Älskar serien Dallas, har alla säsonger från den första till den 14:e, och vad passar inte bättre att döpa hönorna och tuppen till än JR, Sue Ellen, Pamela, Miss Ellie, Donna, Lucy, Jenna osv.

Jag står i garaget och jobbar just nu. Vi har inget internet i huset av någon anledning som jag inte har någon aning om. Hoppas att det kommer tillbaka snart.

Hörs senare!

Ha en fin dag.

Jaget och Missbrukaren är skriven av en man som heter Craig Nakken som är familjeterapeut och rådgivare i missbruksfrågor och föreläser om missbruk och relationer i USA. Han beskriver i boken hur en person utvecklar en missbrukspersonlighet, hur ett beroende uppstår och hur man kan bli frisk. Fokus ligger på att missbrukaren måste hålla koll på och ha god kännedom om sin missbrukspersonlighet eftersom det är den man måste hålla i schack i resten av sitt liv.

Han börjar boken med följande citat som jag tycker är viktigt att tänka på när det gäller missbruk. Det är inte bara knarkare och alkoholister vi pratar om här.

”Det finns hundratusentals matmissbrukare, spelmissbrukare, arbetsnarkomaner, slösare och andra som lever sina liv i känslomässig isolering, fyllda av skamkänslor och förtvivlan, orsakad av deras speciella missbruk. Denna bok är skriven för dem och deras kamp för förståelse för sitt lidande och erkännande av sitt missbruk. Den är också skriven som en hjälp för att bättre kunna kontrollera sitt identifierade missbruk och för att förhindra att det omvandlas till ett missbruk av annat slag.”

Craig börjar med att förklara varför vissa vill missbruka. Han menar att alla människor längtar efter att känna lycka och harmoni. I livet så går känslorna upp och ner. Ibland är man ledsen och ibland är man glad och det är så det är. En del människor klarar av att vänta på lyckan och härda ut i de svåra stunderna medan en del vill hoppa över det och känna lycka hela tiden. Missbrukare försöker att hoppa över det där tråkiga mellan lyckostunderna och i början funkar det men efter ett tag blir det ohållbart. Craig jämför cancer och missbruk. Cancer är okontrollerbar tillväxt av celler och missbruk är är ett planlöst sökande efter helhet, lycka och frid genom beroendet som bara blir värre och värre om man inte tar tag i det. Missbruk är en progredierande sjukdom. Den blir värre med tiden och kräver allt mer av personens tid och energi, intresse, förmåga att fungera och tillslut lever man inte ett normalt liv längre och styrs bara av drogen och missbrukspersonligheten har helt tagit över jaget.

Missbrukaren är ute efter en sinnesförändring genom sin drog eller sitt objekt som Craig använder sig av genom hela boken. Som exempel så använder matmissbrukaren mat som sinnesförändrare när hen äter eller svälter sig. Det spelar alltså ingen roll vad det är för objekt eller vad man har för ”drug of choise” för det gemensamma är att man använder det som sinnesförändrare.

Han fortsätter med att beskriva utagerande som är då man fysiskt eller psykiskt är inne i missbruket. Det kan alltså vara när man är på väg mot att missbruka och inte bara i stunden när man missbrukar. Man utagerar när missbrukspersonligheten har bestämt sig för att missbruka. När man tänker att man skall åka till affären för att köpa sin choklad. Alltså från tanken dyker upp tills man har ätit upp. Hela den processen är utagerande. Utagerandet är en ond cirkel. Man vill fly från stressen och pressen man känner och vill uppleva sinnesförändring, man kommer på att man skall droga, bara när tanken väcks så blir man lugnare för då vet man att man snart kommer att ha sin drog. När man väl har drogat så väcks skammen och smärtan som gör att man börjar om igen och den onda cirkeln är igång och den gräver en längre och längre ner i marken som en jordborr.

Alla människor använder sig av sinnesförändrare och alla är inte missbrukare. Så när vet man om man är ute på hal is? Craig menar att missbruket blir en livsstil där man tror att man kan fly undan allt genom att förlita sig på objektet. Allt jobbigt i livet som känslor, relationer, problem, smärtor, minnen och frustration läggs åt sidan och objektet tar hand om det. När man hela tiden använder drogen för att fly så lever man tillslut i en känslomässig flykt från verkligheten. Det man känner när man drogar är inga riktiga känslor och vi kan inte få näring från objektet. Näring får vi från mänskliga relationer och inte från objektet. Så när vi drogar så får vi bara en tillfällig sinnesförändring som ger en illusion av att vara tillfredsställd.

Så vi kan konstatera att missbruk är något som skapas genom känslor så det är ingenting intellektuellt vilket kan kännas skönt i tillfrisknandet eftersom man förnuftsmässigt vet att man inte borde droga men om man tar ett återfall så är det inte fel på mig som person utan det var känslorna och missbrukspersonligheten som tog över. Emotionella behov är ofta väldigt brådskande. Saker och ting måste hända med en gång och slår ut all logik!

Craig har en egen definition av missbruk som lyder såhär:

”Missbruk är en patologisk kärleks- och tillitsrelation till ett objekt eller en händelse.”

Så när man utvecklar en onormal relation till objektet för att få sina känslor tillfredsställda så är man missbrukare av objektet. Normalt sett får människor de här behoven tillfredsställda av andra människor, omgivningen, sig själva eller med en andlig kraft men hos missbrukaren ligger fokus på objektet. Normalt är att söka sig ut till andra för att leva men hos missbrukaren riktas fokus på livet in i sig själv och tillslut blir man helt isolerad. Relationer med andra blir meningslösa. Detta gör också att missbruket fortsätter och den onda cirkeln upprätthålls. Den enda primära relationen är objektet. Den enda relation som är viktig tillslut. Detta får konsekvenser i livet och sjukdomen ändrar på en person och dess personlighet.

Personer som missbrukar ser andra människor som endimensionella objekt att manipulera. Så som man behandlar sig själv, behandlar man andra. Missbrukspersonligheten har tagit över totalt. Objektet blir mer tillförlitligt än vad människor är eftersom man konkret får en sinnesförändring när man tar drogen vilket man inte alltid får när man går till en medmänniska. Det är alltså lättare och tryggare att då välja drogen istället för att söka tröst i en medmänniska. Detta är speciellt tydligt om man har vuxit upp i en missbruksfamilj där man har lärt sig att inte lita på andra. Drogerna har varit i fokus och mänsklig kontakt har kommit i andra rummet. Det gör att man som barn i en missbruksfamilj har lättare att falla dit i missbruk själv. Att lita på människor är alltid ett hot mot drogen och därför väljer man som missbrukare att lita på drogen istället. En missbrukare upplever sig också få kontroll över livet när de väljer sitt objekt vilket är lögn och en illusion. De känslorna av kontroll och självförverkligande är bara fejk.

Craig nämner att det finns tre stadier i missbruket.

1. Det första stadiet är den inre förändringen som är beständig. Antingen så kommer man att vara i missbruket hela livet eller så väljer man vid en punkt i livet att vända missbruket och välja tillfrisknandet istället. Det börjar genom att man känner sig hög när man använder ett objekt. Så som många alkoholister vittnar om när de för första gången drack alkohol när de var unga och upplevde en eufori som inte är av denna värld som de fortfarande kommer ihåg flera år senare. Det är den sinnesförändringen vi vill åt och det är jakten på detta som är starten på missbruket. När vi börjar den jakten så börjar också isoleringen från våra medmänniskor, tilliten på vårt egna jag där vi vill skada oss istället för att älska oss själva, vi avskärmar oss från gemenskapen och att vi alla människor är en del av en gemenskap och beroende av varandra och del av något stort som vi inte kan kontrollera. Detta leder till skam och skammen leder till förlorad självrespekt och missbrukaren tar fullständigt över jaget. Missbrukare strävar efter kontroll och perfektion istället för att vara människor men missbrukspersonligheten gör att det blir allt annat än kontrollerat eller perfekt. En normal person som inte är sjuk gör inte så mot sig själv för jaget är viktigare än sinnesförändringen. Hos en missbrukare är det tillåtet att skada sitt eget jag för det är sinnesförändringen som räknas. Så genom att acceptera att man har en missbrukspersonlighet och ta ansvar för den kan man börja ett tillfrisknande och välja relationer som gör att man kan ta sig ut.

2. I steg två ändrar man sin livsstil efter missbruket. När livet och relationerna inrättas efter missbrukets logik. Det innebär att man ljuger för andra, skyller ifrån sig, man skapar ritualer (fredagsmys), man drar sig undan från andra. Det är här det är svårt att vara matmissbrukare för det som ser ut som ett oskyldigt fredagsmys, fika på jobbet, cupcakebak eller macarontillverkning och Istagrammande och bloggande om godsaker men är inte det utan ett upprätthållande och normaliserande av missbruket. Ett heroinmissbruk är inget man bloggar om i positiva termer och det får inga hejarramsor som matmissbruk får. Fruktansvärt ödesdigert för de som är matmissbrukare att ha folk som hejar på och som blir sura när man avstår fikabrödet på jobbet. Sunda ritualer får oss att må bättre och få bättre självkänsla medan missbruksritualer får oss att må sämre. Om man då försöker bryta sitt missbruk och andra misstycker så är det väldigt svårt. Hur skall man då komma ur sitt missbruk om ritualer i samhället är samma som missbruksritualer fast på en kulturell nivå?

3. Det tredje stadiet betyder att livet bryter samman. Här har det gått långt. Man bryr sig inte om vad som händer andra. Det enda som är viktigt är att ha full kontroll på missbruket. Här bryter man tillslut samman av den enorma stress det innebär att hålla missbruket under kontroll. Den smärta och stress som missbruket framkallar bryter tillslut ner en människa fullständigt. Man får raseriutbrott, paranoid, världen vänder sig emot missbrukaren och hen känner att ingen bryr sig om dem eller tycker om dem längre. Nu finns oftast bara familjen kvar och missbrukarens jag klamrar sig fast vid de sista personerna.

För att ta sig ur detta missbruk behöver man alltså inte bara bryta med objektet utan också söka sig utåt till andra för hjälp. Ofta har man glömt hur man gör och faller tillbaka i missbruk om och om igen. Man måste börja lyssna på sitt jag, trycka undan missbrukspersonligheten och vända sig till andra människor. Att vända sig till andra är glädjefullt men det gör också att man är väldigt sårbar och eftersom det var känslorna man som missbrukare har förträngt hela tiden missbruket har pågått så kan detta vara mycket läskigt och skrämmande.

Del två kommer inom kort och efter alla delar kommer jag skriva ett inlägg där jag diskuterar frågor som jag har kommit att tänka på under läsningen av den här boken.

”Vid sidan om en skatt på det vita sockret, tycker jag att vi ska ha en varningstext på godis, läsk, bullar, och kakor där det står: ”Socker ger dig hjärtinfarkt, socker gör dig dement, socker eldar på din cancer, socker kan ge ditt barn en för tidig pubertet, socker stör din ägglossning, socker ger dig finnar, socker dödar i förtid”

                                    Citat av: Ann Fernholm ur boken ”Ett sötare blod”

Ann har delat in boken ”Ett sötare blod- om hälsoeffekterna av ett sekel med socker” i tre delar. Den första heter ”Vägskälet där forskningen gick vilse”. Den andra ”Inflammation – ett varigt sår i vår sjukvård” och den tredje ”Socker – ett gödsel för kroppen”.

Vi börjar med den första delen ”Vägskälet där forskningen gick vilse”. Här går Ann igenom historien och vad som hände när fett och kolesterol helt plötsligt ansågs farligt i mitten av 1950-talet. Hon beskriver också att det inte finns forskning som tyder på att mättat fett är farligt och går igenom forskningsmisstagen som gjordes och som folk fortfarande tror på än idag. De fettskrämda. Låter som en skräckfilm och det är det också om man ser på hur sjukdomar och fetma har ökat sedan de fettsnåla råden och socker och fruktos har ersatt fettet i mat.

Hon tar upp kolesterolmyten och det faktum att det är socker och inte fett som ger upphov till hjärt- och kärlsjukdomar. Hon beskriver att de som drabbas av demens och hjärt- och kärlsjukdomar oftast har högt blodsocker. 7 av 10 har det! Jag vet inte om ni minns men Vetenskapens Värld gjorde ett reportage om Monique Forslund och en kurs som hon hade med diabetiker och följde upp dessa. ALLA som började med LCHF kunde minska sitt insulin, gick ner i vikt, kunde sluta med mediciner och fick bättre blodvärden. Ann skriver om det programmet i boken med slutsatsen att kunskapen i den ”riktiga” sjukvården är låg när det gäller att ge rätt råd till diabetiker. En kostrådgivare gjorde alltså att de här diabetikerna blev friskare än vad läkare och sjuksköterskor hade gjort dem.

Min stilla fundering är: Varför är det ingen inom sjukvården som har uppmärksammat detta tidigare när man har sett att 7 av 10 som drabbas av hjärt- och kärlsjukdom och demens har högt blodsocker? Varför har man fortfarande trott att fett är det farliga när det höga blodsockret har varit den största gemensamma faktorn? Varför ger men kostråd till diabetiker som gör dem sjuka? Man skulle inte ge en nötallergiker nötter och sen en allergispruta så varför då låta diabetiker äta socker som inte tål socker och ge dem insulin? Obegripligt. Fullkomligt obegripligt.

I den andra delen ”Inflammation – ett varigt sår i vår sjukvård” skriver Ann om åderförkalkning och dess orsaker. Det är inte fett som är orsaken utan socker och snabba kolhydrater. Socker klibbar sig fast i kroppen och får den att stelna. AEG-komplex bildas och de gör att kroppen åldras i förtid. Det leder till att du blir stel, får sämre syn, riskerar att bli dement, få hjärt- och kärlsjukdomar, huden åldras snabbare mm. Höga blodsocker retar kroppen och inflammerar den och det är inflammationerna som ger upphov till sjukdomar på kärl och hjärta. Fetma dessutom sätter av sig självt igång de här inflammationerna och leder till än ännu sjukare kropp. Fettet på kroppen är alltså inte bara en isolerad massa utan ett eget organ som påverkar kroppen negativt.

Den sista delen ”Socker – ett gödsel för kroppen” är den mest intressanta delen. När jag läser den här delen av boken vill jag aldrig mer äta socker. Aldrig.

Vi blir längre, våra barn blir allt större när de föds, vi blir mer närsynta för att ögonen växer på ett onaturligt sätt, vi går in i puberteten tidigare, får mer acne och det finns fler barnlösa. Allt det här på grund av att sockerkonsumtionen har ökat. USA spår dessutom en minskad levnadslängd på grund av fetmaexplosionen!!

Det värsta av allt. För mycket socker stimulerar ett hormon som heter IGF-1 till överproduktion. IGF-1 är ett tillväxthormon som alla människor behöver för att växa. MEN det finns människor som inte har det här hormonet och de får inte cancer men de blir också väldigt kortvuxna. En överproduktion av hormonet IGF-1 leder alltså till att vi kan utveckla cancer. Cancerceller i sin tur lever på socker. Ann skriver att man borde sätta alla cancerpatienter, i tidigt skede, på lågkolhydratkost för att stoppa/hämma cancercellernas tillväxt. Det låter så självklart tycker jag. Om något som cancer lever på socker så är det självklart att man inte skall ge dem det då? Det mest skrämmande är att forskare upptäckte att cancer lever på socker på 1920-talet. För snart 100år sedan! Vad är det frågan om? Varför behandlas inte ALLA cancerpatienter med lågkolhydratskost tillsammans med den vanliga medicinen, cellgifterna och strålningen? Hade en person med cancer fått leva ett eller två år till så är det fantastiskt. Det kanske även räddar en del från cancern.

Min sambos pappa gick bort i en elakartad hjärntumör för snart 9 år sedan. Han blev 46 år gammal. När han blev sjuk så blev han så fruktansvärt sugen på lösgodis. Han hade inte ätit det tidigare alls. Aldrig köpt själv. Nu var han helt plötsligt galen i det. Vi tänkte inte på att det hade en koppling, men nu vet vi bättre. Hans cancer ville ha socker och det tog död på honom snabbare. Tänk om jag hade vetat det jag vet idag. Tänk om han vid cancerbeskedet hade börjat äta lågkolhydratskost. Då kanske hans cancer hade besegrats? Då kanske han hade levt idag och fått se sina barnbarn växa upp och min sambo hade haft sin fina pappa i livet och jag hade haft en svärfar. Det gör så ont när jag tänker på det. Så ont. Men samtidigt ger det oss kraft att äta hälsosamt och ge våra barn ett sunt förhållningssätt till mat och hälsa och det ger mig kraft att kämpa för folkhälsan.

Anns bok är skriven med utgångspunkt i aktuell forskning och det råder inga tvivel om att det hon skriver är sant. Alla borde vara rädda om sitt blodsocker och hålla nivåerna så låga som de kan med hjälp av lågkolhydratkost och motion. Jag är väldigt glad att hon har skrivit den här boken för den tillför mänskligheten väldigt mycket positivt. Förhoppningsvis kan en del forskare, läkare och dietister svälja sin stolthet, ta till sig detta och bidraga till ett snabbare paradigmskifte/matrevolution och rädda människor på riktigt genom rätt kostråd.

Läs boken för det är en av de bästa jag har läst och jag rekommenderar den varmt.

Tack Ann Fernholm!

]]> https://www.ultimat.nu/recension-av-boken-ett-sotare-blod.html/feed 7