Om ni minns så lovade jag en recension av boken Jaget och Missbrukaren men det har dröjt för att jag inte riktigt har samlat ihop tankarna. I den boken fastnade jag väldigt mycket för teorin om hur vårt samhälle driver oss in i missbruk på det sättet att vi skall sträva efter perfektion, resultat och vinst och att strävan efter perfektion inte är något bra. Missbrukaren strävar efter ständig lycka. Det är därför missbrukaren vill döva sig själv för att inte hamna i känslan av misslyckande. Vad händer då när en person som hela sitt liv har strävat efter perfektion hittar något annat som kan få den att lyckas med att uppnå det perfekta. Den perfekta kroppen tex. Vi säger att LCHF kommer in i en persons liv som tidigare kämpade med viktproblem och sockersug? Jo, LCHF blir det nya beroendet, vägen till perfektion. Lägger man därtill på en diagnos som sockerberoende så kan man inte äta allt det där förbjudna som gör att man aldrig kommer att uppnå perfektion. Men det sätter också mer krav på en som människa att aldrig mer äta det där som man inte tål. Det blir mycket lättare att misslyckas. När jag läser i forum om sockerberoende så mår jag fruktansvärt dåligt för att de andra i forumet mår så dåligt. Men jag känner inte riktigt igen mig i den kontrollförlusten som hela tiden dyker upp där för jag funkar så bra på LCHF.  Därför har jag börjat fundera på om jag verkligen är sockerberoende eller om jag bara hade ett gravt skadligt bruk innan jag började med LCHF. Förmodligen är det så.

Mitt problem har varit min kroppsfixering. Jag har känt skuld och skam för att jag tycker att jag har smutsat ner sig själv och känt mig svag och misslyckad när jag har ätit för mycket. Det jag har hållit på under åren låter oftast mer som ätstörningar än ett beroende. Jag har alltså även använt LCHF i ätstörningarnas namn. Det känns mer som att min strävan efter perfektion, bilden av den lyckliga smala kvinnan som man återigen misslyckats att bli har varit roten till det onda för mig. Jag har använt mig av sockerberoendet för att kunna förbjuda mat som har hindrat mig att uppnå perfektion.

Varför är de flesta som säger att de är sockerberoende kvinnor? Det är förmodligen för att vi uppfostras till att få tala ut och vara i kontakt med våra känslor. Men i viss mån har vi ätit oss till det och hjärnorna har anpassat sig efter stimulansen och är vi känsliga så sätter sig beroendet snabbare och blir svårare att göras av med. Vissa är mer beroende än andra och en del kan kanske inte bli av med sitt beroende oavsett om de avdramatiserar maten. De är beroende helt enkelt. Jag menar alltså inte att det inte finns ett sockerberoende för det tror jag att det gör.

Men jag tror faktiskt att det är patriarkatet (och kapitalismen) som är en av bovarna i dramat. Ojämställdheten i samhället och kvinnan som objekt. Det är mer accepterat i samhället att män är feta och lönnfeta och det läggs inte så mycket fokus på mäns utseende som på kvinnors. Det är inte bra för kvinnor och inte heller för män. Om jag hade varit kille så hade jag kanske inte ens brytt mig om att jag började gå upp i vikt när jag var 17år. Då hade jag aldrig börjat banta och jag hade aldrig gjort mat till något laddat ämne och aldrig självdiagnostiserat mig själv som sockerberoende. Men jag hade kanske varit jättefet och mått väldigt dåligt av min dåliga hälsa för att jag åt väldigt fel?

Jag förnekar inte att jag har varit sockerstyrd men jag ser inte mig själv som sjuk längre. Jag hade ett skadligt bruk som hade gått långt och nästan över i ett beroende. Nu när jag äter lågkolhydratskost den största delen av tiden så har jag inget problem med hetsätningen längre. Jag är ju så mätt hela tiden. Med tanke på alla hälsofördelar jag har uppnått av lågkolhydratskost gör det att jag kommer att äta så här för att försöka undvika diabetes, demens, hjärt- och kärlsjukdomar, cancer osv. Jag vill ju leva länge, inte kämpa för att se ut på ett visst sätt den tiden jag lever.

Vi kvinnor får lära oss från barnsben att vi inte skall äta för mycket och när vi äter välja det mest hälsosamma alternativet. Det är vi kvinnor som har lärt oss att bli fettskrämda och skall välja sallad istället för bacon och ägg. Det var inte konstigt att jag hetsåt på helgerna innan LCHF när jag aldrig åt fett på veckorna. Jag var ju svinhungrig. Det var inte sockerberoende först och främst utan det var kroppsfixering. Det vet jag nu. Jag har också skambelagt mat och känt mig smutsig när jag har varit mätt. Känt mig fet, äcklig, ful och värdelös. Det är inte sockerberoende, det är ätstörningar och matmissbruk. Det är därför jag har gömt mig när jag har ätit. För att jag har skämts över att jag har tappat kontrollen över kroppen. Haft för höga krav på mig själv helt enkelt.

Jag kan berätta vad jag var med om på en bussresa när jag var 19 år. Jag satt och åt godis och en man sa till mig: -Du tjejen, akta figuren! Jag blev helt stum för jag blev så förolämpad så jag kunde bara titta på honom föraktfullt. Han förstod genom min blick att jag blev förnärmad och tittade bort. Precis som om det var min figur som var det viktigaste? Inte att jag åt godis som var ohälsosamt för min kropp. Min bror satt bredvid mig och åt lika mycket godis och han hade aldrig blivit utsatt för ett likadant påhopp just för att han är man. Ett bevis på att mat i en kvinnas händer är väldigt laddat. Kan inte vi bara få vara ifred?! Det är ju det här som gör att vi kvinnor börjar tänka på mat som något syndigt som vi bara får unna oss ibland. Vi får inte bara äta för att vi måste äta. Vi skall hela tiden tänka oss för. Vad gör det med oss? Inte bra saker i alla fall. Det här med att smyga, gömma kan ha att göra med att det inte är socialt accepterat för en kvinna att häva i sig mat. På grund av den kommentaren jag fick påverkas man. Det gör ju att man kanske gömmer sig när man väl vill äta godis nästa gång? Det behöver alltså inte enbart ha med beroende att göra det här med smygätande.

Kan det vara så att vi alla kan göra oss beroende av socker om vi äter det i tillräcklig mängd och kan det vara så att vi kan göra oss av med det genom att äta lågkolhydratskost en längre tid? Så har det faktiskt varit för mig. Jag kan numera äta det jag vill men jag gör det inte. Jag äter inte gluten eller köper godis, glass osv för jag vill inte ha det för jag vet vilken skada det gör i min kropp. En sockerberoende kan inte tänka så. Då är drogen nummer 1.

Jag är väldigt utifrånstyrd annars men nu har jag börjat lyssna mer på mig själv och har provat att äta snabba kolhydrater ett par gånger den senaste tiden utan att bli triggad. I fredags åt jag naturgodis till lunch. Jag vet. Inget nyttigt val men jag var sugen på det. Det var frihet för mig. Jag ballade inte ur för jag blev så mätt och alla andra måltider åt jag LCHF och det gör att jag blir mätt som bara den. Var inte sugen igår heller och jag har ätit LCHF-frukost, lunch och middag för att det var det jag ville äta. Inte för att jag måste eller tvingar mig själv till det utan för att jag äter det jag känner för och när jag vill. Jag har slutat att förbjuda mat och att känna skuld och skam över mat. Det känns så fruktansvärt bra! Det är att ta hand om sig själv. Äntligen!

När jag var gravid så mådde jag underbart bra i själen. Vet ni varför? Jo, för att jag kunde släppa min kroppsfixering. Jag hade ångest för att jag visste hur jobbigt det skulle bli att banta efteråt. Det är den som är roten till det onda för mig. Varifrån stammar kroppsfixeringen? Jo, från vårt ojämställda samhälle där kvinnan skall se ut på ett speciellt sätt, vara på ett speciellt sätt för att särskilja sig från mannen. Så det jag behöver jobba på är att släppa min fixering vid att se ut på ett visst sätt. Inte att skylla på viss mat när problemet istället sitter i min strävan efter perfektion.

Visst är lågkolhydratskost ett nyttigt sätt att äta på och det mest hälsosamma. I alla fall som vi vet om just nu. Det kan ändras som allt annat. Jag vill leva ett liv som är så friskt som möjligt men det innebär inte att psyket skall lida. För att få en avslappnad syn på mat så måste man få en avslappnad syn på sin kropp först och främst. Det är det som är min ”ryggsäck” som jag måste arbeta med. Löser sig det så löser sig allt.

Jag behövde lågkolhydratkosten för att bryta mitt matmissbruk, för att lära mig att äta för hälsan och inte för utseendet och för att komma till den här insikten om att det är många fler faktorer i samhället som gör att folk mår dåligt av mat än bara maten de stoppar i munnen.

Det som är skrämmande att vi vet så lite om detta att jag har kunnat sätta mig själv i ett sockerberoendefack utan att någon reagerar och jag har kunnat genom mina upplevelser pricka in alla rätt för att vara beroende. Nu på LCHF så svarar jag inte JA på någon av Bittens frågor om att jag skulle vara beroende. Vet ni hur skönt det känns att vara utan en diagnos! Hur underbart som helst. Vet ni hur jobbigt det har varit att ha den här diagnosen på mina axlar dag ut och dag in. Att hela tiden tänka på den och varit fängslad vid den. Alltid fokus på sjukdomen som uppenbarligen inte var en sjukdom.

Jag önskar ingen det jag har gått igenom de senaste två åren. Att tro att man är beroende när man inte är det är fruktansvärt. Det är jag själv som har satt mig i det facket men allt passade ju in som jag läste och det blev ett sätt att återfå kontroll. En del i min ätstörning helt enkelt. Just nu känns det som jag har kommit ur ett rollspel. Overkligt. Samtidigt som jag genom den här processen har kommit till insikt om att jag inte är beroende och att det är annat som har varit fel så kan jag verkligen förstå hur hemskt det måste vara att verkligen vara beroende på riktigt. Stor kram!

Fredagsbuketten

Jag tycker att de har uttryckt sig sexistiskt och nu har de fortsatt i samma anda men jag har aldrig sagt att de är gubbar eller att de är sexistiska gubbar, de orden har de tagit fram själva. En del av det de har skrivit är inte okej enligt mig och vad jag tycker kan ni läsa i de tidigare inläggen som handlar om det här på bloggen. Jag vill problematisera och diskutera men det hamnade tyvärr på en sandlådenivå och då är det ingen idé. Jag har även hyllat deras LCHF-gärningar och LCHF-magasinet men det örat lyssnar de inte på. Trist.

Jag tänker fortsätta att kritisera när jag märker att något inte står rätt till precis som jag tyckte att det inte gjorde i LCHF-magasinet och lägga till en kategori här på bloggen som handlar om genus. Det är ett superviktigt ämne.

Senare i kväll kommer det upp ett inlägg om den påskmat vi bjöd på i lördags.

Ha en fin dag!

Så här skriver LCHF-magasinet i ett svar.

Ett delvis raljerande svar kan jag tycka som inte tar mitt inlägg riktigt på allvar. Varför det?

Könsfördelningen på Kostrådgivarna har inget med mitt inlägg att göra. Lika lite som Kostrådgivarna skall drabbas av det jag har skrivit. Blanda inte in dem i detta. Det är mitt ansvar så om ni vill diskutera detta gör det här och blanda inte in Kostrådgivarna i mitt blogginlägg.

Citat från LCHF-magasinets svarsinlägg:

”Använder vi härskartekniker för att trycka ner kvinnorna? Svar: Nej. Som man kan se om man läser några nummer av vår tidning jobbar vi ständigt med att lyfta fram kvinnor, det är svårt eftersom det inte finns så många damer som predikar ett renodlat LCHF-budskap eller som har gett något bidrag till teoribildningen.”

Jag äter renodlad LCHF men jag lagar mat till andra som vill ha det som inte är renodlat LCHF. Jag fuskar aldrig med godis, gluten eller frukt. Men bidragit till teoribildningen har jag inte gjort. Inte ännu om jag inte är något på spåren med ett samhällsperspektiv och genusperspektiv på kost och hälsa. Om det nu intresserar? Hoppas det. Martina Johansson äter inte renodlad LCHF heller. Hon äter vanligt godis och annan icke-lchf mat ibland och Bo Zackrisson skriver också att han gör det. Så här fattar jag inte riktigt vad ni menar? Åse står inte för en renodlad LCHF men hon är med på omslaget. Hur tänker ni? Utveckla detta tack för om det är så att ni bara tar med de som äter renodlad LCHF-mat så kan ni inte ha med Tommy heller som dricker sina Cola Zero. Eller har jag helt missuppfattat detta? Förklara gärna.

BRA att ni klargör att det handlar om socialt konstruerat kön. Då blir diskussionen om mäns och kvinnors olika sätt att äta på väldigt intressant och min kritik mjuknar. Jag upplever också att det är så med den skillnaden att jag inte drar alla kvinnor över en kam. Förmodligen för att jag själv inte känner igen mig i fettskrämdheten och för att jag anser att när man drar alla över en kam befäster ojämlikheten. Därför ville jag få en diskussion om detta och det lyckades jag med. Vi måste diskutera VARFÖR ni upplever att män och kvinnor äter på olika sätt och inte bara tala om att det är så för då kommer man ingen vart.

Jag anser precis som er på LCHF-magasinet att det är ett stort problem att mat som inte är LCHF benämns som LCHF och att det bakas och sötas alldeles för mycket utan att man talar om att det inte går att äta mängder av det och gå ner i vikt och att det vilseleder många. Men jag tror att detta handlar för många (inte alla) om att upprätthålla sockerberoende och matmissbruk. Då kan man inte bara säga att sluta ät det för då är man på samma nivå som de som säger att det bara är att äta mindre och träna mer.

Ett sockerberoende, matmissbruk och kroppsfixering hänger ihop och det är något som kvinnor socialiseras in att hamna i genom de sjuka kroppsideal och synen på kvinnan som objekt som skall behaga män. Då bantning och hetsätning för att uppnå idealet blir ett livsprojekt. Ett stort samhällsproblem. Bakom det här samhällsproblemet ligger alltså våra könsroller som vi socialiseras in i vilket gör att kön är en väldigt viktig aspekt när det gäller kost och hälsa. Även klass och etnicitet är intressant att diskutera när det gäller kost och hälsa men det tar vi någon annan dag.

Sen kan jag väl erkänna att jag gör många ”fel” också för jag väljer inte alltid det feministiska i första hand själv. När jag plåtades för Aftonbladets bilaga ”Laga LCHF” så ser ni en äppelkäck kvinna rörandes i grytor. Så ser inte verkligheten ut kan jag säga. Jag står och lagar mat i mina myskläder, osminkad med otvättat hår och gapar på barnen och sambon. Men det säljer att se ut på ett visst sätt så att upprätthålla det blir business. Precis som tillrättalagda bilder här i bloggen och på Istagram blir problematiska. En mycket intressant företeelse i samhället. Jag kan känna mig lite äcklad av det samtidigt som det gäller att spela med i samhällets spelregler om man skall nå ut med ett budskap. Jag valde att LCHF-budskapet var viktigare än det feministiska när jag gjorde LCHF-bilagan och gör det ibland i bloggen och på Instagram också men det grämer mig lite. Ett problem eftersom man blir en slags förebild när man hamnar på omslag. Men om man ser fräsch ut så säljer LCHF och det är också viktigt. Det finns så många dimensioner i det här som man kan analysera och det är väldigt intressant och tankeväckande och jag kämpar med det hela tiden. När man är medveten om problemen så blir det mycket svårare.

Sen måste vi sluta med att tala och skriva om kvinnors utseenden. Så som SSS gjorde i reportaget om det brittiska paret är inte okej. Det är inte intressant och det är det som upprätthåller de sjuka idealen, som upprätthåller att kvinnor bantar och i förlängningen är rädda för fett och kött som LCHF-magasinet säger. SSS bidrager alltså själv till det han upplever som ett problem med kvinnors kosthållning när han objektifierar kvinnor. Det är ganska lustigt och en väldigt bra poäng av mig kan jag tycka. Så sluta upp med att prata om utseende genast! Även när det gäller män.

Nu kallar familjen. Hörs senare!

Ha en fortsatt glad påsk!

Ekologisk lammstek som jag åt igår tillsammans med fet egengjord majonnäs och bernaisesås. 

Här kommer det laddade inlägget men ack så viktiga:

Jag tycker att det är alldeles för lite stöttning kollegor emellan i LCHF-världen. Många brukar säga att kvinnor är dåliga på att stötta varandra men det upplever inte jag är fallet. Alla är dåliga på det helt enkelt men jag tror att det är lättare för män att stötta män än för män att stötta en kvinna och vice versa. Det betyder i så fall att män upprätthåller de ledande postitionerna och håller fast vid dem eftersom de har lättare att stötta varandra. Man håller sig till det som man känner igen. Kvinnor kan stötta ihjäl varandra och inte komma en millimeter så länge inte männen stöttar kvinnorna. Jag har skrivit om den här ojämställdheten förut på min   Ultimatblogg   och jag upplever att i LCHF-världen så skall kvinnor vara de omhändertagande hemmafruarna som lagar mat och männen skall vara experterna. Kvinnor förminskas och förpassas till att försköna och vara omhändertagande medan männen är de allvetande experterna som man skall hålla i när det blåser.

Vi kan ta ett exempel när det gäller det senaste LCHF-magasinet. Där är hälften män och hälften kvinnor men Sten Sture Skaldeman är den tongivande figuren. Han skriver nästan alla artiklar förutom ett par krönikor och någon enstaka artikel. Jag gillar Sten Sture för allt han har gjort och gör för LCHF-rörelsen och vi har samma syn på LCHF med undantag av att jag inte skulle äta frukt som han gör på sommaren och hösten.

Men en sak irriterar mig med   LCHF-magasinet   och det är några av skribenternas oerhört förlegade kvinnosyn. LCHF är stenålderskost men det betyder inte att alla åsikter skall vara lika uråldriga som kosten. Jag stöter på den här förlegade kvinnosynen i varje nummer och lika imponerad som jag blir av det som   Annika Dahlqvist   och  Martina Johansson   skriver lika upprörd blir jag av Sten Stures och Bo Zackrissons kvinnosyn. Jag vill bara säga att jag gillar LCHF-magasinet otroligt mycket och tycker att tidningen gör väldigt mycket för LCHF-världen men nu är det faktiskt 2013 och inte 1800-tal och någon måste ryta till och det får väl bli jag då.

I förra numret av LCHF-magasinet nr 4 2012 intervjuade Sten Sture ett par i England. Barry Groves och hans fru Monica. Mannen är författare och hans fru hade tidigare varit fotomodell vilken Sten Sture hakade upp sig på. Vad kvinnan mer hade gjort var inte väsentligt utan det var bara hennes utseende som spelade någon roll i artikeln. Mannen var den kunniga experten och kvinnan var den som skulle vara till för att behaga. I slutet av artikeln står det så här:

”När det så småningom var dags att åka hem noterade jag ett foto på väggen. Det föreställde en vacker, naken kvinna, fotograferad bakifrån. Det visade sig vara en bild på Monica från hennes fotomodelldagar. Hon var verkligen snygg.

-Ser du likadan ut fortfarande? Frågade jag nyfiket. (Hon är ju trots allt en bit över 70 nu)

-Nej, nej, skrattade hon. Jag var långhårig då och har mycket kortare hår numera.”

Det skämtas till och hennes svar är ju roligt men varför ta med det i artikeln? Antagligen för att visa på vilken alfahanne Barry Groves är som inte bara har lyckats med sin karriär utan också fått en snygg och representativ fru. Sten Sture menar inget illa så klart men hans artiklar känns som om de lika gärna hade kunnat figurera i en Slitztidning från slutet av 1990-talet där en framgångsrik man intervjuades om sin karriär och i en stram kostym och vände man på bladet så var det ett utvik med månadens omslagsbrud. Sten Sture försöker bara vara snäll mot kvinnan, men det blir så fel. Tänk om man hade vänt på steken och kvinnan hade varit experten och mannen hade stått bredvid och blivit behandlad som ett objekt. Det hade varit otänkbart. På det här sättet förminskar Sten Sture kvinnan och förminskande är en av härskarteknikerna. Han kanske bara menar väl men det blir väldigt fel. Det är det som är så farligt. När det är helt normalt att objektifiera, reducera kvinnor till ett utseende och därmed förminska kvinnor just för att de är kvinnor.

Samma märkliga kvinnosyn finns också med i det senaste numret av LCHF-magasinet nr 1 2013. Som svar på en läsarfråga svarar Sten Sture en kvinna följande:

”En anledning till att män lyckas så bra med LCHF är att de gillar kött och smör. Men för många kvinnor låter detta en smula ofräscht. De vill ha färggranna grönsaker, fibrer och nötter, frukt och bär för att känna sig nyttiga.”

Va? Vill vi det? Sten Sture har rätt i sak, men han har inte rätt i att det är kvinnor som misslyckas med att gå ner i vikt för att de gillar frukt och bär osv. Både män och kvinnor som äter för mycket av det goda går inte ner i vikt. Förmodligen lika många män som kvinnor. Ett mycket fördomsfullt svar till kvinnan från Sten Sture.

I slutet av tidningen recenserar Bo Zackrisson författaren, matkreatören och proffsbloggaren  Åse Falkman Fredriksons   bok ”Viktminskning med LCHF” och där ser vi samma sak. Först nämner han att hon är 5-barnsmamma. Något som ALDRIG nämns när det är män som recenseras. Vad har det att göra med boken förresten? Ingenting. Den är inte riktad till barn. Men när vi kvinnor blir mammor så är vi det först och främst. Med mammarollen kommer också samhällets kritiska ögon på oss om hur vi skall uppträda för att vara bra mammor och man blir inpassad i en mall som man skall följa för att inte sticka ut och vara opassande. Män definieras inte först och främst som pappor. Jag vet inte ens om Sten Sture har några barn för det nämns aldrig. Han är man, LCHF-expert och journalist i första hand. Åse är mamma, tycker uppenbarligen Bo. Till saken. Bo skriver följande om Åses bok under rubriken ”Genus i matlagningen”:

”När jag studerar menyerna kan jag konstatera att de av självklara skäl bär en viss ”kvinnlig” prägel. Det är mycket kyckling, la, torsk, fläskfilé och köttfärs. Någon fet entrecote, fläskkarré eller lever gör sig inte besvär i Åses stekpanna. Det finns nog ett genusperspektiv även i matlagningen.”

Vad menar Bo med självklara skäl? Vem har gett Sten Sture och Bo den mycket märkliga idén att män skulle gilla entrecote mer än kvinnor? Vad är det här för lögner de sprider? Bara för att Åses bok inte innehåller vissa köttstycken så betyder inte det att Åse inte äter det eller att andra kvinnor inte gör det. Åse är inte ALLA kvinnor. Att män hellre skulle föredraga lever och entrecote framför lax och fläskfilé låter lika absurt. Jag tror faktiskt att Bo inte visste vad han skulle skriva om Åses bok och därför blajade på om det här för jag kan inte tänka mig att det sitter människor som år 2013 tänker att män och kvinnor skulle vara skapta för att gilla olika sorters mat.

Varför drar Sten Sture och Bo alla kvinnor över en kam när de menar på att vi hellre äter fisk och kyckling än entrecote. Vad menar dem? Jag vill ha en förklaring. Är LCHF-magasinet en uppvisning i manlig muskelstyrka, (för i så fall vinner Martina), eller är det bara ren och skär okunskap och att de är totalt omedvetna om hur förlegade deras åsikter är och hur mycket dem provocerar?

Deras antaganden om de påstådda skillnaderna mellan män och kvinnor hänger så löst att den tavlan för länge sedan har ramlat ner från väggen, gått sönder och slängts i soptunnan.

Till sist vill jag säga att om man inte vågar ta upp saker som ligger och gnager så kan man aldrig komma vidare. Då stannar utvecklingen upp och man står och stampar på samma ställe. Därför är det väldigt viktigt att hylla det man gillar men också våga kritisera när man upplever att något är fel. Så jag anser att LCHF-magasinet gör en fantastisk insats, men de måste omedelbart se över deras förlegade kvinnosyn.

Något för päronknarkaren Sten Sture att filosofera över när han äter sina fräscha ”feminina” frukter.

Ni kan läsa om vad jag tycker i mitt senaste inlägg på Kostrådgivarna.se.

Vad tycker ni? Hade varit intressant att höra era åsikter.

Anna Hallén och Martina Johansson har två olika sätt att se på viktnedgång. Anna menar att man måste skapa sig en trygg kropp för att kunna gå ner i vikt medan Martina inte tror på det utan bara på att försätta sig i optimal ketos, träna och äta mindre helt enkelt fast ändå hålla sig mätt på fett. Anna tror inte på att äta mindre för att då går förbränningen ner och kroppen vill inte släppa ifrån sig fett och man förstör sig för framtiden. VAD ÄR RÄTT!?

Jag vet inte?

Jag vet vad som funkar på mig själv och det är Martinas variant. Men jag är ung och normalviktig och har alltid varit och har ingen skadad kropp eller några hormonella problem. Så nu vill jag veta hur det är. Dags att korten läggs på bordet. Har Anna rätt när det gäller kvinnor över 50år för att deras kroppar är komplicerade hormonellt eller är det så att de bara inte har provat Martinas variant? Eller är det så att Annas variant funkar så länge du lider av fetma eller mycket övervikt och sedan för att gå ner det sista så måste man ge sig på Martinas metod?

Varför skriver två högutbildade personer inom LCHF om metabolismen på två olika sätt och vem skall man tro på? Det är förvirrande.

Det är metabolismen som är det viktigaste om man har som mål att gå ner i vikt och det är det som folk vill ha hjälp med att göra. Därför är den här frågan väldigt viktig att reda ut.

Vem har ”rätt”? Eller har båda rätt fast på olika kroppar?

MBC (Magic Bullet Coffee) som är Martinas favorit

Hej! Hur resonerar ni kring vårt köttätande och dess påverkan på djur, människor och miljö? LCHF fantaster som ni är. Jag vet att man inte bara äter kött men ett flertal undersökningar visar att köttkonsumtionen gått upp på senare år och det lär ju inte bli bättre av att människor tror att de inte kan äta spannmål,baljväxter och rotfrukter, Skriv gärna om hur du/ni tänker!

Kött och klimat: Blodig biff med bismak

Jordbruksverket vill införa en köttskatt för att köttkonsumtionen skall minska eftersom belastningen på miljön ökar med köttkonsumtionen. Köttkonsumtionen har ökat de senaste åren på grund av att kött har blivit billigare sägs det och det blir ett miljöproblem sägs det. Så vad tycker jag om det här?

Jag tycker att Jordbruksverket har en poäng med köttskatt. Inte för att jag tycker att man inte skall äta kött för det tycker jag att man skall göra. Vegetariska alternativ anser jag att man kan äta ett par gånger i veckan som t ex omelett, grönsaksgratänger och andra vegetariska alternativ men variera med kyckling, nöt, lamm, gris, fisk, skaldjur samt vilt. Variera så mycket som möjligt för hälsan för att få i sig allt kroppen behöver. LCHF fungerar lika bra om man äter ägg och mejerier så det går att vara vegetarian och äta LCHF. Spannmål, baljväxter och rotfrukter äter jag inte för att jag inte mår bra av det. Rotfrukter funkar, men inte i mängder, det blir för mycket kolhydrater för mig. Kött däremot är vi genetiskt anpassade för att äta eftersom det är och har varit vår basföda i miljontals år medan spannmål och baljväxter innehåller fytinsyra som gör att vi har svårt att ta upp näringen i den maten, den ger en hög glykemisk belastning. Spannmålet innehåller också lektiner (gluten) som irriterar tarmen och kan ge upphov till gasig mage, läckande tarm, tar sig in i blodet och ge upphov till autoimmuna sjukdomar som MS, fibromyalgi mm. Exorfinerna i spannmålet går in i hjärnan, förbi blodhjärnbarriären och fungerar som en opiat. Det är därför så många är bröd- och pastaberoende och inte kan vara utan det.

Så åter till skatten. Det är en bra idé att höja skatten på kött med dålig kvalité och kött som är importerat. Inte för att jag vill att vi skall sluta äta kött. Jag vill att vi skall sluta äta eller minska vår konsumtion av dåligt kött. Kött som är producerat med dålig djurhållning där djuren får både antibiotika och fel sorts mat och bara står inne i ett trångt bås och kött som är producerat långt, långt bort. Sätter man en skatt på det dåliga köttet gör det förmodligen att folk äter mindre dåligt kött och hellre köper närproducerat, ekologiskt, kravmärkt och naturbetat. Fler bönder i Sverige kommer då se en chans och möjlighet att kunna överleva på en hälsosam, djurvänlig och miljövänlig köttproduktion. Vet man dessutom med sig att köttet är kvalitétskött så köper man hellre det till samma pris som det dåliga köttet. Det hade varit en vinst för både djurhållningen, miljön och våra kroppar. Så jag är positiv till skatt på matvaror som jag anser vara dåliga och mindre bra för oss. Allt för att folkhälsan skall bli bättre!

Min son och en häst. (Innan LCHF med tanke på festisen. Men jag gillar bilden i övrigt.)

Jag har tänkt lite mer på Debatt och jag känner att jag inte bryr mig så mycket om vilken sida som ”vann”. Det var synd att det blev som det blev i debatten och att få bra argument kom upp. Folk vet fortfarande inte vad LCHF är därute och håller med Nuran och professor Charlotte. Jag bryr mig faktiskt inte. Det är så det känns när man är säker på sin sak. Jag behöver inte övertyga andra om att det jag gör är rätt. Jag hade kunnat vara den enda människan i världen som åt så här men jag hade ändå gjort det för att jag mår så mycket bättre. När man har den övertygelsen så känner man inte att man behöver pracka på andra sina tankar.

Jag tror att genom att bara leva så som jag och min familj gör så kommer folk bli nyfikna på kosten. Jag har påverkat många i min omgivning till att dra ner på socker och vitt mjöl när de ser hur mycket bättre jag och min familj mår genom att äta bättre mat så vill de också. Jag behöver inte ens säga något för de ser på oss och gillar maten jag lagar till dem. LCHF-mat är ju sjukt god. Det gör mig glad när någon har inspirerats av mig och mår bättre och det är människors hälsovinster som är det viktiga och då spelar det ingen roll hur det gick i Debatt. Jag tror kanske att det kan bli värre. De som är motståndare till LCHF får bara mer vatten på sin kvarn när de ser programmet.

Ikväll blir det korvstoppning här hemma så att jag får lite korv på julbordet.

Ha en fin dag och Ät Ultimat!

God Jul och Gott Nytt år önskar jag och mina smånissar.

Några synpunkter:

• LCHF borde debatteras på ett annat sätt. Att man sitter närmare varandra och alla motståndare i ett gäng och alla som är för i ett så att man kan få ordet lättare och få ordning på debatten. När Eddy sa saker så kunde man inte komma in i leken för då var Belinda vänd med ryggen åt mig.

• Katrin är bra på det sättet att hon har energi och kan ryta till men hon saknar kunskap.

• Kostdoktorn var bra men jag skulle vilja att han hugger in mer och ställer felaktigheter till rätta. Men som sagt det är svårt att få ordet om man är lugn.

• Tråkigt att inte barn och LCHF debatterades mer. Det var ändå det som var huvudbudskapet. Belinda hade nog redan slutat.

I eftermiddags var jag ute och sprang och jag är förvånad över hur bra det går nu. Från att ha varit en person som aldrig har gillat löpning så har jag börjat att smågilla det. Vem har sagt att det inte går att träna på LCHF. För mig går det som på räls. Idag kändes det som jag kunde springa hur långt som helst. Inte en känning i benhinnorna som var anledningen till att jag var tvungen att sluta åka konståkning. Då kunde jag inte springa en meter utan att skrika av smärta men nu känner jag ingenting. Jag är helt övertygad om att det har med kosten att göra och att min kropp var inflammerad av kolhydratkosten jag åt tidigare.

Eddy Bengtsson som skall vara med i kväll hävdar att LCHF är en vansinnig diet enligt Belinda (programledaren för Debatt). Undrar hur mycket han vet om LCHF? Har han provat? Varför tror man att en person som har tränat på elitnivå vet något om kost? Det återstår att se om ett par timmar.

Wish me luck!