Nu när jag jobbar på mitt vanliga jobb också 50% så har jag hittat en bättre balans. Jag längtar till dagarna då jag är ledig med barnen och när jag får jobba med mina företag. Samtidigt som det är skönt att komma ut på jobb och träffa en massa människor. Balans helt enkelt. Det bästa.

Samma är det med maten som känns helt avdramatiserad nu. Jag äter lågkolhydratskost som bas men äter det jag känner för om jag vill. Men det märkliga är att jag sällan känner för något annat. Så tråkig är jag.

Apropå balans så tränar jag lite igen nu också. Min kropp sa ifrån när jag höll på att dö när jag gick upp för trapporna på jobbet. Så nu springer jag ett par gånger i veckan. Känns jätteskönt. Det bästa är att lyssna på podcasts när man springer för då sysselsätter man hjärnan med något och tänker inte på hur långt det är kvar hela tiden.

Nu skall jag sätta mig och skriva ett fettest till en tidning!

Ha en bra dag!

Mina odlingar växer på av bara den.

Ett nytt armband.

Hallon- och blåbärsgrottor på lågkolhydratsvis.

Solnedgång från altanen.

Idag har jag skrivit ett inlägg på Kostrådgivarna om ”Den perfekta strandkroppen”. Ett feelgood-inlägg och ingen bantningshets alls.

Mina odlingar har börjat ta sig och det är jättekul att se skotten sticka upp ur jorden.

Min son har fått en fyrhjuling som han älskar att åka med. Katten i bakgrunden är den som är dräktig. Hon är lika bred som hon är lång nu. Stackarn. Nu kan det inte vara långt kvar.

Ha en trevlig helg!

Vi var på crosstävling igår men det var så kallt i vinden så jag och barnen åkte hem efter ett par timmar. Min sambo kör ju cross så vi skall investera i en husbil så att vi kan vara med under hela helgerna. Det skall bli väldigt roligt med husbil. Då har man boendet med sig hela tiden och kan göra spontanresor eller åka ut i Europa och se sig omkring. Kommer bli så bra. Frihet i en liten bil.

Vi premiärgrillade igår och det var väldigt gott! Man glömmer bort det under vintern. Det blev entrecote, halloumi, majskolv med mycket smör och salt, grönsaker och aioli.

Hittade tussilago i trädgården också. Så söta. Mina tulpaner som jag planterade i höstas har rådjuren ätit upp så jag får vara glad över några tussisar.

I morgon skall jag gå på Alex Schulmans show ”Älska mig”. Det ser jag fram emot. I helgen börjar jag jobba på mitt gamla jobb vilket jag är lite nervös över men samtidigt skall det bli roligt att äntligen få lite arbetskamrater igen.

Ha en fin dag!

Läs inlägget HÄR.

Vi måste tänka på att i det samhället som vi lever i idag så driver det oss människor in i missbruk på ett sätt genom att vissa värderingar är samma som missbrukets. Som jakten på seger, att vi lever för resultat, kontroll, perfektion och att dyrka objekt. Om vi driver oss för hårt så uppmanar vi varandra att leva på gränsen och det kan lätt gå över i missbruk, samma sak med resultat där man hela tiden är ute efter effekten och missbruk är effektorienterad, kontroll tror vi är viktigt trots att vi inte kan ha kontroll på något som är viktigt i livet och då går kontrollbehovet över i besatthet att ha perfekt städat, att mota bort ålderdom med botox och skönhetsoperationer, att ha finast hus osv och detta hänger ihop med perfektion. Missbruk handlar om jakten på perfektion. Craig skriver så här om det:

”Perfektion är en bild, och var och en har sin bild av vad perfektion innebär. Perfektion är en myt som vi använder för att göra oss själva och andra illa. Den är en myt eftersom den är ouppnåelig. Fastän vi alla har var sin bild av vad perfektion är, förväntas vi ändå vara perfekta på samma sätt.”

Han skriver att arbetsnarkomanen arbetar sig upp för att nå toppen, anorektikern svälter sig och spelmissbrukaren lever på hoppet att vinna storvinsten. För då kommer livet att bli perfekt.

Vi dyrkar objekt och samlar på saker men istället är det mänsklig kontakt vi vill ha. Men det är lättare att ha relation till ett objekt och ju mer ensam man känner sig desto längre ifrån andra människor kommer man och desto lättare är det att ta till missbruket. Ett problem med missbruk är att man avskärmar sig från andra människor och då blir det också lättare att missbruka så det blir som en ond cirkel.

Men det finns också värderingar i samhället som går emot missbruket som tron på hoppet, den fria viljan och på att hjälpa andra. Tack och lov.

Så till hur man kan tillfriskna från missbruk. För att vi skall kunna tillfriskna måste Jaget bli viktigt igen. När man missbrukar tar missbrukspersonligheten över och Jaget trycks undan tills det helt är borta.

För det första så måste man erkänna och hävda missbrukspersonligheten som man har. Att säga till andra att man är en missbrukare.

För det andra så måste man börja upprätta relationer med andra människor. En gemenskap som AA eller med vänner och familj. Relationer som grundar sig på omtanke och ärlighet och inte på oärlighet och ödeläggelse.

Det tredje är att man försöker att hjälpa andra i samma situation. Att man berättar för andra eller att man hjälper andra i forum eller i stödgrupper. Då lär man känna sin egen missbrukspersonlighet och kan distansera sig från den lättare samtidigt som man hjälper andra.

Det fjärde är att vara snäll mot sig själv. Man bemöter sig själv med värdighet och respekt och då kan man göra samma mot andra. Detta är att leva nyktert istället för att ljuga och missbruka och skada sig själv.

Man måste vara försiktig med att missbruket inte går över i ett annat missbruk. Har du slutat att dricka alkohol så kanske du börjar matmissbruka istället och har du matmissbrukat så kanske du börjar spela istället. Missbrukspersonligheten sitter kvar där inne för alltid och det gäller att hålla den i schack.

Jag har shopping som mitt andra missbruk och jag har gömt undan skor osv som jag har köpt för min sambo, men numera så berättar jag alltid innan jag köper något för honom så att han har koll och så att jag inte köper något ”onödigt”. När jag inte kan med att säga till honom vad jag vill köpa så skall jag inte köpa det heller och det funkar.

Det gäller alltså att se till att man slutar att handla som Missbrukaren. De värderingar, åsikter, attityder och beteenden som Missbrukaren har måste bort. Annars går man runt och har en ”torrfylla” som det heter och kan när som helst falla tillbaka. Man söker som missbrukare den där sinnesförändringen och hur man får den spelar inte så stor roll.

Så det viktigaste när man strävar efter ett tillfrisknande är att man är ärlig och öppen och stolt över sig själv och att man vill lära känna sig själv så att man kan förbättra sig. Då söker man hjälp istället för att agera ut i svåra stunder av sug. Man måste också ge upp myten om perfektion. Om du tror att du måste vara perfekt så är du oärlig när du förnekar dina ofullkomligheter. Ett konkret exempel på det är att förneka missbruk. Att säga att man inte har problem med mat, alkohol eller vad det nu är. Tjusningen med att vara ärlig har jag innan jag tillfrisknade inte upplevt. Men det är en oerhört befriande känsla att berätta, vara ärlig och lägga sitt liv i någon annans händer. Det är då man visar för sig själv och andra att man litar på andra och värnar om sig själv. En underbar känsla.

Ett sista citat som författaren använder som slutkläm är ett citat ur bibeln som han menar är grunden i tillfrisknande från missbruk:

”Jag ger dig livet. Jag ger dig döden. Välj livet.”

I nästa del kommer jag att diskutera de frågor som har dykt upp inom mig när jag har läst boken. Mer som en analys med mina frågor och egna erfarenheter.

Städdressen på. Nu kör jag! Barnen och mannen är hos farmor och jag har precis tränat, ätit och skall sätta igång att storstäda huset. Man får passa på när lusten faller på helt enkelt. Jag peppar mig lite med den här bilden. Den handlar ju inte ursprungligen om städning men ändå. Den är peppande. Det går ju att applicera på lite allt möjligt i livet där man behöver lite jävlar anamma.

Hörs senare!

Liten sockerberoendeordlista:

Normisar = De som inte har problem med mat och som inte bryr sig om mat och kan äta bara en kaka utan att få sug eller vilja äta mer.

Socialt bruk = De som överäter, missbrukar socker och andra droger men som kan sluta och hålla sig ifrån det om de vill. Detta tillstånd kan gå över i ett beroende om man drogar länge.

Röda hund = Missbrukspersonligheten som spökar i hjärnan som vill att man missbrukar.

Abstinent = Det är inte som det låter att man har abstinens utan tvärtom. Man är i tillfrisknande. Det är det här tillståndet man som sockerberoende måste vara i för att fungera.

Just nu är jag abstinent. Det är underbart att hitta tillbaka till sig själv och det enda sättet som jag kan göra det på är att äta strikt LCHF och utesluta alkohol. Jag har inte förstått det förrän nu och inte velat förstå för det har också varit en sorgeberarbetning precis som det var när jag började med LCHF och aldrig mer skulle få äta leila Lindholms cheesecake. Hela hösten har jag varit halvt inne i mitt beroende. Jag har överätit, ätit godkända LCHF-saker som jag inte klarar av och jag har druckit vin på helgen. Det eskalerar hela tiden. Inte vinet för jag har tack och lov inga alkoholisttendenser. Men maten blir mer och mer förlåtande och det slutar med att jag tröstäter hela tiden och går på sötningsmedel och mörk choklad. Jag intalar mig själv att det är okej för att det är LCHF-godkänt, men då är det röda hund som talar för jag vet att jag inte klarar av det.

Mitt andra beroende är shopping om man skall hitta något som jag ersätter sockret med. Men nu när jag är abstinent så vill jag inte ens shoppa. Det känns också skönt.

Jag vet att många tycker att jag är jättetråkig och tänker: Gud, vad löjligt skall du inte ens ha vin nu. En del tror att jag bantar som sagt och det är synd det med för det handlar inte alls om det. Även om jag antagligen går ner i vikt nu när jag inte längre överäter. Men det får vara så. Jag vet bara själv när jag mår som bäst och de som inte är insatta i hur ett sockerberoende fungerar har ingen aning om hur dåligt man kan må av att äta eller dricka saker som får mig tillbaka i beroendet igen. Min hjärna är superkänslig och klarar inte av vissa saker medan andra med ett sockerberoende tål mer saker än vad jag gör. Alla är vi olika som sagt och det har tagit två år för mig att förstå hur illa mitt beroende har varit. När inte ens normal-LCHF funkar på mig. Ja, herregud.

Hoppas att ni har en bra dag!

När jag blev gravid med mitt första barn så fick jag lite andrum. Jag kunde släppa min kroppsfixering och min kontroll gällande kroppen. Det funkade inte för mig när jag var gravid att tänka på hur man förändras för kroppen lever sitt egna liv och det viktigaste just då var bebisen i magen. Under hela graviditeten var jag jätteorolig över att barnet inte skulle klara sig men den oron tog fokus från mig själv och det var bra. Att få barn är bra på det sättet för man får en uppgift som för mig har varit och är den viktigaste uppgiften jag någonsin kommer att få i livet. Mina älskade små bebisar! Det gjorde att jag inte längre fokuserade på mina egna grubblerier. Skönt men samtidigt svårt om man inte har bearbetat sig själv innan eftersom det obearbetade kommer upp när bebisbubblan lagt sig.

Under graviditeten så åt jag precis vad jag ville. I början gick jag upp 7 kg på en månad. Frosseriet hade inga gränser. Jag åt allt jag ville ha hela tiden och det var rostmackor med sylt varje morgon och cornflakes med mjölk och sylt, minst en glass per dag och smågodis, chokladbitar, jag bakade pajer och muffins och hade det väldigt trevligt tyckte jag då. Min stora craving var nyponsoppa med mandelbiskvier och gräddglass. Varje kväll tryckte jag i mig minst en skål. Mitt kaloriintag varje dag måste ha legat runt 5000kalorier om inte mer. Men jag visste i bakhuvudet hela tiden vad som väntade efter graviditeten men det kunde jag förtränga i 9 månader. Jag gick inte upp speciellt mycket under min graviditet trots att jag åt sjukt mycket. Jag rörde mig en hel del och jag var ung, 27-28år, och jag hade en hög insulinkänslighet vilket betyder att jag inte behöver spruta ut så mycket insulin för att cellerna skall ta upp glukoset i blodet och det betyder i sin tur lägre fettinlagring. Det är detta som kan ligga bakom att vissa bara kan titta på en bulle så går de upp i vikt medan andra kan äta 10 stycken utan att gå upp.

Mina barn var inte speciellt stora när de föddes trots att jag gick över 15 dagar med min första och 10 dagar med min andra och trots att jag åt mycket socker och snabba kolhydrater. De vägde ca 3,5kg var. Det hade förmodligen med att insulinkänsligheten var hög att göra. Väl hemma från BB med min förstfödda vägde jag 66kg. Ungefär 10kg mer än vad jag brukade väga annars. En helt normal vikt till mina 165cm. De här kilona skulle bort så fort som möjligt för annars var jag värdelös och äcklig. Jag satte alltså fortfarande mitt eget värde i hur jag såg ut och nu fanns det inga ursäkter längre när jag inte var gravid. Jag började banta med en gång och eftersom jag gav min son ersättning och inte ammade så kunde jag göra det från början. Det var inte därför jag gav honom ersättning dock. Jag klarade inte av att amma för jag var för stressad av olika anledningar. Jag gick ner till 55kg på 4 månader och det var svält på veckorna och frosseri på helgerna. Magen var helt ur balans men jag var ju smal så jag tyckte att det var värt det. Egentligen mådde jag inte alls bra av att hålla på så och jag ville inte äta en massa skräp egentligen. Jag visste att det inte var bra för kroppen men jag kunde ju inte sluta.

När min son var 9 månader blev jag gravid med min dotter och den här graviditeten frossades det lika mycket som under den första men jag satt mycket mera still. Vintern var hemsk och det gick knappt att gå ut och jag var föräldraledig med min son så det var bara lite babysim och babyrytmik och mammaträffar där det frossades. Under min första graviditet hade jag inga problem med högt blodtryck i slutet av graviditeten men med min dotter fick jag havandeskapsförgiftning och de fick sätta igång mig. Jag mådde fysiskt ganska dåligt under min andra graviditet. Fick karpaltunnelsyndrom vilket gör att händerna ständigt sov och jag hade svårt att bära min bebis och jag var väldigt tungandad trots att jag bara vägde 79kg när hon föddes. Jag fick äta blodtryckssänkande medicin efter graviditeten och det gjorde att jag kände mig som en gammal tant. Jag har ju bara varit gravid! Jag kände hela tiden att det var något fel men kunde inte fatta att det var kosten. När jag kom hem från BB med min dotter vägde jag 67kg och det var bantning med en gång igen. Min dotter föddes i februari och i maj vägde jag 55kg igen. Samma visa med självplågeri var igång igen. Svält, frosseri, svält, frosseri. Jag visste precis hur jag skulle äta för att kunna frossa på helgen och ändå gå ner i vikt effektivt.

När jag ser tillbaka på detta nu så hör jag ju hur sjukt det låter och att jag har lidit av både sockerberoende och ätstörningar samt kroppsfixering är ett fullbordat faktum. Jag är övertygad om att havandeskapsförgiftningen och karpaltunnelsyndromet inte hade blivit lika allvarligt om jag hade ätit bättre under graviditeterna och för mig som sockerberoende så hade jag behövt äta LCHF. Andra kan kanske klara sig på att äta mindre socker och vitt mjöl.

Så vad hände sedan?

Jag har så länge jag kan minnas varit väldigt hypokondrisk. Jag kunde få råångest över en knöl eller fantisera ihop att jag var sjuk i den enda dödligare sjukdomen än den andra. Jag hade panik över att bli gravid för då var jag tvungen att göra ett HIV-test. Jag var nämligen helt säker på att jag hade HIV och varit det enda sedan sexdebuten 13 år tidigare. Ni hör ju hur det låter. Men för mig var det väldigt ångestfyllt. Jag gick till läkaren ganska ofta för att kolla knölar osv men det var aldrig något som tur var. Det är tydligen vanligt att man som sockerberoende får hypokondri som en av bieffekterna och det hade jag. Ångesten ökade också och jag visste till slut inte var jag skulle ta vägen. En vändpunkt var när jag trodde att jag hade fått bröstcancer efter att ha känt knölar i ena bröstet. Detta var ett halvår innan jag började med LCHF, alltså i september 2010. Jag fick en tid på vårdcentralen och de skickade direkt en remiss till mammografi. Då sa jag till mig själv att om det inte är cancer så skall jag börja ta hand om mig själv. Då skiter jag i hur jag ser ut och slutar plåga mig. I två veckor väntade jag och det var fruktansvärda veckor. När tiden kom och jag skulle åka ner till sjukhuset så trodde jag att jag skulle få ett dödsbesked. Det gick nog åt tre bullpaket den dagen. Minst.

Men det var inget! Jag var gladare än någonsin och började frossa så klart. Det här skulle firas. Jag försökte att äta normalt men det gick inget vidare. Jag gick snabbt upp 7kg och sen slutade jag att väga mig. När jag i februari började med LCHF hade jag gått upp 10kg och vägde 65kg. Var hade det slutat om jag inte hade börjat med LCHF?

Min hypokondri är borta nu när jag äter LCHF och ångesten är mycket mildare. Har jag ångest nu för tiden så är den jobbrelaterad. Inte kropps- eller matrelaterad. Halleluja! Jag har heller inte onda knölar som dyker upp överallt och inga svullna lymfkörtlar vilket ofta var orsak till att jag trodde att jag hade cancer jämt och ständigt förr. Min kropp måste ha varit väldigt inflammerad av all skit jag åt.

Hade jag fått ett till barn idag så hade jag självklart fortsatt med LCHF. Jag hade förmodligen inte gått upp lika mycket i vikt, inte fått karpaltunnelsyndrom eftersom jag inte hade samlat på mig så mycket vätska och jag hade inte fått havandeskapsförgiftning eller högt blodtryck. Sen hade jag antagligen varit lugn och fin så att jag hade klarat av att försöka amma, dels för att jag nu är mer erfaren och för att jag hade velat göra det. Jag har väldigt dåligt samvete över att jag inte ammade mina barn men det är lätt att vara efterklok och jag försöker att ta igen det genom att ge dem så bra mat jag kan.

Min historia om hur jag började med LCHF kommer i nästa del av ”Från beroende till frisk”.

Igår blev middagen kycklingbiffar med kokt blomkål och basilikamajonnäs. Barnen och mannen fick blomkålsmos istället.

Jag undvek också att dricka ett glas vin igår som jag annars brukar göra på fredag och lördag och det känns väldigt bra. Vin triggar också mitt sug och nu skall det bort ett tag. Det och överätningen. Förra helgen fick jag sug igen och det har jag inte känt på länge och då blev jag livrädd. Jag har inte tagit ett återfall sedan 1 juli 2012 och det skall inte hända igen det har jag bestämt mig för. När man faller tillbaka så hamnar man i ett djupare hål varje gång eftersom sjukdomen inte försvinner utan utvecklas över tid. Det har jag med mig i mitt tillfrisknande och det och kunskap funkar. Samt armbanden som är min trigger och mitt verktyg att ta till som extra boost. Träning gör mig också gott.

Så på receptfronten kanske det blir lite torftigt för er som inte behöver vara lika strikta som jag behöver i perioder. Men för er som är beroende som jag så kan det vara bra mattips.

Gårdagens middag: 

Kycklingbiffar med basilikamajonnäs och kokt blomkål samt grönsaker

Ha en trevlig lördag så hörs vi!

Tack så mycket för omtanken Almondy men jag säger nej tack! Jag skickar tårtorna vidare till min kollega. Barnen älskade ballongen dock!