Kvällsträning

Igår när jag kom hem på kvällen tog jag på mig träningskläderna och sprang ut för ett intervallpass med lite funktionell styrka på altanen efter springturen. Jag var så laddad efter en vilodag så det var helt underbart att komma ut. Kvällen var väldigt fin igår också. Träning är verkligen en fantastisk drog.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utsikt från vår altan

Jag är en beroendepersonlighet och mina svagheter är träning och mat. Efter två månaders träningsuppehåll i våras var jag nere på botten. Träningen gör att jag mår så mycket bättre på alla plan. Nu har jag tränat i lite mer än en månad varannan dag. Ibland har det blivit varje dag. I början räcker det med varannan dag innan den där krypande känslan kommer igen efter en dags vila. Nu när jag har tränat upp mig lite så räcker det inte med varannan dag. Jag måste komma ut en gång per dag i spåret, till gymmet, ut och cykla eller vad det nu kan vara som jag hittar på för att må bra.

Igår var det som sagt intervallträning och imorse cyklade jag med barnen till förskolan med cykelvagnen. Det är riktigt tungt bitvis. Barnen och vagnen väger 40kilo ihop så jag blir ganska svettig. En bra start på morgonen så jag får igång endorfinerna som jag behöver.

Jag vet inte om det beror på att jag har tränat varje dag under en stor del av mitt liv som jag kräver det nu också för att må bra? Eller om det bara är så jag är skapt?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Träningen är svårare att strunta i än sötsakerna har jag kommit på, när jag väl är igång i en träningsperiod vill säga. Om jag får välja så tar jag hellre ett träningspass än tröstar mig med godis numera. Det känns bra. Träningen gör också att jag vill ta hand om mig själv mer och äta bättre.

Det kan dock vara segt att ge sig ut ibland. När den där trötthetskänslan tar över för mycket och man bara vill gömma sig under täcket. Då vet jag att det enda som hjälper är att ge sig ut, det kan dock vara sjukt svårt att ta sig över tröskeln. Men gör jag det då så vet jag att jag snart mår bra igen. Ofta kommer jag på bra idéer när jag är ute och tränar också. Kreativiteten börjar snurra på där inne i hjärnan.

Fler som är som jag eller andra som inte alls känner igen sig? Det är roligt att höra båda sidor.

1 Kommentar

  1. Njae jag är definitivt en beroendepersonlighet, men inte av träning på det sättet. Men visst jag älskar att ut och gå och får upp ett rätt bra tempo om jag får säga det själv. Har jag inte varit ute en dag blir jag lätt rastlös. Precis som du när du är ute och tränar, får jag även en massa kreativa idéer och annat när jag går.