När man är sockerberoende så är det inte lätt att få förståelse från andra eftersom mat är så laddat. Många tror också att man bantar. Det är den största missuppfattningen. Man blir misstrodd. Väldigt tråkigt. Det är verkligen så att vi inte kan förstå varandra, normisar och beroendemänniskor. Jag kan inte förstå hur man bara kan ta en kaka och normisen kan inte förstå varför jag inte kan sluta äta kakorna när jag väl har börjat för det är ju bara att sluta. Skärp dig nu!

Liten sockerberoendeordlista:

Normisar = De som inte har problem med mat och som inte bryr sig om mat och kan äta bara en kaka utan att få sug eller vilja äta mer.

Socialt bruk = De som överäter, missbrukar socker och andra droger men som kan sluta och hålla sig ifrån det om de vill. Detta tillstånd kan gå över i ett beroende om man drogar länge.

Röda hund = Missbrukspersonligheten som spökar i hjärnan som vill att man missbrukar.

Abstinent = Det är inte som det låter att man har abstinens utan tvärtom. Man är i tillfrisknande. Det är det här tillståndet man som sockerberoende måste vara i för att fungera.

Just nu är jag abstinent. Det är underbart att hitta tillbaka till sig själv och det enda sättet som jag kan göra det på är att äta strikt LCHF och utesluta alkohol. Jag har inte förstått det förrän nu och inte velat förstå för det har också varit en sorgeberarbetning precis som det var när jag började med LCHF och aldrig mer skulle få äta leila Lindholms cheesecake. Hela hösten har jag varit halvt inne i mitt beroende. Jag har överätit, ätit godkända LCHF-saker som jag inte klarar av och jag har druckit vin på helgen. Det eskalerar hela tiden. Inte vinet för jag har tack och lov inga alkoholisttendenser. Men maten blir mer och mer förlåtande och det slutar med att jag tröstäter hela tiden och går på sötningsmedel och mörk choklad. Jag intalar mig själv att det är okej för att det är LCHF-godkänt, men då är det röda hund som talar för jag vet att jag inte klarar av det.

Mitt andra beroende är shopping om man skall hitta något som jag ersätter sockret med. Men nu när jag är abstinent så vill jag inte ens shoppa. Det känns också skönt.

Jag vet att många tycker att jag är jättetråkig och tänker: Gud, vad löjligt skall du inte ens ha vin nu. En del tror att jag bantar som sagt och det är synd det med för det handlar inte alls om det. Även om jag antagligen går ner i vikt nu när jag inte längre överäter. Men det får vara så. Jag vet bara själv när jag mår som bäst och de som inte är insatta i hur ett sockerberoende fungerar har ingen aning om hur dåligt man kan må av att äta eller dricka saker som får mig tillbaka i beroendet igen. Min hjärna är superkänslig och klarar inte av vissa saker medan andra med ett sockerberoende tål mer saker än vad jag gör. Alla är vi olika som sagt och det har tagit två år för mig att förstå hur illa mitt beroende har varit. När inte ens normal-LCHF funkar på mig. Ja, herregud.

Hoppas att ni har en bra dag!