Duktig

En del säger till mig att jag är duktig nu när jag inte äter socker längre. Då säger jag att jag är inte alls är duktig, för att äta rätt är lätt när man vet hur man skall göra. Jag var duktig när jag bantade och plågade mig själv för det krävdes en enorm karaktär för att hålla fasaden uppe och inte gå upp i vikt. Genom att hela tiden tänka på vad jag åt och träna som en besatt.

Duktig är absolut inte samma sak som att vara snäll mot sig själv även om det kan se ut så på utsidan. Den insikten har jag fått med lågkolhydratskost. Därför blir jag väldigt ledsen när jag hör att folk klappar de på axeln som äter bantningspreparat som pulver och godisbars och säger: -Gud vad duktig du är!

Som om det vore något bra!

Varför skall man stå och heja på när någon förstör sig själv fullständigt?

Första gången på pulver så går man ner i vikt snabbt, andra gången går det lite långsammare och tredje gången går det trögt för att sedan ha förstört sin kropp fullständigt. Genom pulverdieter får man en otrygg kropp. En kropp som vill spara på allt fett den kan. Kroppen ställer in sig på svält och släpper inte ifrån sig något frivilligt. Det betyder att man till slut inte ens går ner i vikt på pulver. Vad händer efter pulverdieten? När man står där och skall börja äta ”normalt” igen. Man går upp allt och lite till i rasande fart.

Jag har lösningen och det är lågkolhydratskost. Då får man en trygg kropp och går ner till sin normalvikt. Det kroppen vill väga. Sluta plåga dig. Ät dig mätt och gå ner i vikt/behåll din vikt samt bli frisk på kuppen. Billigare är det också för du slipper köpa en massa pulver och godisbars.

Att bli frisk och normalviktig är inte jobbigt eller svårt med lågkolhydratskost. Det är det här som gör att många kritiserar det. Det är för lätt. Att vara snygg och frisk skall vara svårt och jobbigt för annars är man inte värd det. Eller?

Dumheter.

Alla är värda att bli mätta, friska och normalviktiga genom att äta rätt mat.

2 Kommentarer

  1. Ja många har en helt snedvriden bild av vad det innebär att vara sund. Jag som t ex inte, i alla fall vuxen ålder, varit sådär jättemycket för sötsaker (godis, fikabröd, efterrätter e t c) får ofta höra hur ståndaktig jag är som avstår. Det spelar ingen roll hur många gånger jag än förklarar att ”det där är inte riktigt min grej”. Nej min last är snarare kolhydrater i form av massor med pasta, bröd, pizza och liknande och det syns ju också på min kropp… Men att jag ofta avstår från just sötsakerna tas tydligen som ett tecken på att jag bantar.

    Detsamma gäller för de gånger jag har försökt hålla igen genom att t ex äta tonfisk, keso och sallad, då kommer lovorden haglande ifrån de värsta bantningsfanatikerna på mitt jobb. För det är tydligen bra att äta lite och fettsnålt. Sjukt. Lika friskt inspirerande är du och din blogg!

    • Tack för fina och vettiga ord!