Igår var jag och lämnade blod. Det vara andra gången i mitt liv, första tappningen skedde i somras. Nu har jag lämnat blod två gånger och gett ”tillbaka” de två påsar med blod som jag fick när jag födde min son. Det känns bra. Självklart skall jag fortsätta lämna blod. Sist kände jag inget men den här gången är jag helt klubbad, trött och yr. Jag får inte slarva med järntabletterna den här gången.

Jag tog ett intressant informationsblad på blodgivningen där det stod vad det finns för olika blodgrupper och hur många som har det olika grupperna och vem man kan ge till. Jag har blodgrupp 0 och är RH-negativ. Det är bara 6% av svenska folket som har den blodgruppen och vi som har den kan ge blod till alla blodgrupper. Därför kan man tycka att det är det extra viktigt att vi som är 0- ger blod eftersom vi bara kan få av oss själva och ge till alla. De som har blodgrupp AB-, vilket bara är 1% av befolkningen, kan bara ge blod till de med AB-, men kan få blod av ALLA andra blodgrupper. Ingen tacksam blodgrupp om man vill ge blod alltså men tacksam om man behöver blod. Men det är klart att ju fler som ger desto bättre. A är vanligast, det är hela 37% av befolkningen som har den.

Sköterskan på blodgivningen sa att man inte bara kollar på blodgruppen och på RH-statusen när man skall ge blod till någon utan det finns en massa undergrupper som man tar hänsyn till eftersom man vill att blodet skall vara så likt som möjligt. Intressant.

Är ni blodgivare? Om inte så bli. Man mår bra av att hjälpa till.

 

Uppdelningen av blodgrupper beräknat på den svenska befolkningen.