Det verkar som stevian är lika onaturlig som alla andra sötningsmedel. I alla fall om vi får tro den här artikeln. Som fd sockerberoende så tar jag till mig den informationen med glädje. Annars går man och lurar sig själv och tänker att det är okej när det i själva verket är lika dumt som margarin.

Det var naturliga matvaror vi skulle äta. Inte en massa kemikalier och skit. Så stevian åker nog tyvärr i soptunnan. Hellre en ekologisk frukt, bär eller honung om man ändå skall äta något sött. Inte för att frukt och honung är lågkolhydratskost för en sockerberoende men alla har inte samma känslighet och jag vill inte förbjuda något. Man äter det man tål helt enkelt. Om man vill äta stevia eller andra sötningsmedel så är det också upp till en själv så klart men då kallar jag inte det för naturlig mat vilket är utgångspunkten när man talar om lågkolhydratskost.

Visst kan det kännas som en sorg att ta bort sina halmstrån men samtidigt är det en befrielse. Då kan man släppa det helt för det inte längre är något potentiellt man kan stoppa i munnen. Det tar tid att bli av med det psykiska suget. Lång tid. Men varje dag bli lättare och ju mer jag lär mig om farorna och förstår varför vi människor reagerar som vi gör på olika matvaror gör det att man får mer kött på benen och jag bygger upp ett försvar mot det som drar ner mig i det destruktiva ätandet.

Jag har tre ledord som har gjort att jag har övervunnit mitt sockerberoende.

Mättnad – kunskap – egenvärde

Finns mättnaden där så har jag kommit över steg ett. Finns kunskapen där så vill jag inte utsätta min kropp för faran. Om jag har tagit hand om mig själv på ett bra sätt genom sömn, mat, träning och meningsfull fritid så kan inte matdemonerna komma och ta mig för jag är så mycket mer värd än så. Slarvar jag med något av de tre så kommer tankarna med en gång. Då går jag tillbaka och ser efter vad det är jag har slarvat med och rättar till det så fort jag kan.

Bye bye stevia, tack för den här tiden!