Sammanfattning av ketonexperimentet

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är glad att jag gjorde det här ketonexperimentet. Det har varit både tufft, roligt och lärorikt. Jag känner att jag inte kan få ut så mycket mer av det just nu och lägger därför ner med mätningarna. Det tar fokus från annat som är viktigt.

Det var inte så enkelt som jag trodde. Innan jag började mäta trodde jag att det var enstaka varor som gjorde att man flög ur men så är det inte. Det handlar om mängder och om hur mycket man rör på sig. Äter man för mycket så åker man ur värdet. Jag har märkt att jag lätt överäter när jag äter bär, grädde, mejeriprodukter, nötter och choklad. När jag tar bort dem så är jag mätt och nöjd. Även om de är så kallade godkända lchf-varor. Alla måste hitta sitt egna sätt att äta på och det tar tid att hitta balansen. Jag är superkänslig när det kommer till att triggas av matvaror. Inte ens nöt- och fröbröd kan jag äta utan att överäta. (Hur man vet att man överäter kan jag skriva ett inlägg om imorgon.)

Det jag har lärt mig av ketonmätningen är hur jag skall äta för att ligga i optimal nivå och vad jag triggas av. Jag vet hur det känns nu och vilka mängder jag kan äta. Om jag rör på mig gör det mycket för värdet. Mycket mer än vad man tror. Därför tror jag att de som står still i sin viktnedgång och vill ner måste gå lägre i kolhydrater, kanske även i protein eftersom det omvandlas till glykogen i kroppen, öka fettet och röra på sig mer. Styrketräning och kondition i en kombination men det behövs inte mastodontpass utan ca 20 minuter varje dag.

Jag rekommenderar de som är frustrerade och missnöjda med sin vikt, inte känner sig pigga eller om träningsresultaten inte blir som de önskar att de mäter sina ketoner. Då får man svart på vitt varför man inte går ner, är trött osv. Om det är ketonnivåerna som är problemet. Det kan säkert finnas andra skäl också. Men man kan alltid börja där. Ett tips är att nolla för att komma upp i den optimala nivån och sedan lägga på för att se hur mycket man kan äta för att ligga inom den optimala nivån.

Om man är nöjd med sin vikt, känner sig pigg och träningen går som en dans så finns det ingen anledning att mäta sina ketoner. Äter man lchf så är man i ketos. Inget att fundera på.

3 Kommentarer

  1. Tack för att du har berättat om ditt intressanta experiment. Det har gett mig mycket och jag har fått saker att känna på.
    En sak bland andra, som är intressant med överätning är hur mycket känslorna spelar in. Jag tror att de har en given roll. Vad tror du?

  2. Det har varit roligt att följa dina experiment, särskilt utifrån att vi har så olika förutsättningar.
    Jag är inne på min 20:e vecka av mätningar nu och kommer inte sluta förrän jag löst min egen gåta. Under min Kretavecka i slutet av september kastades jag ur ketosen med buller och brak och trots att jag uppenbarligen vet hur man gör tar jag mig nu inte tillbaka.

    Jag gick mer än vanligt på Kreta (flera timmar om dagen), jag åt större portioner än vanligt (restaurang), men jag åt ingenting som jag inte äter hemma (inga ”semstersynder”). Jag drack mer vin än jag gör hemma (oftare, men inte större mängd).
    Det kostade mig 3kg plus dvs hela min totala viktminskning under den här perioden av mätningar och nu efter två veckor har jag bara tappat ett av de kilona. Surt känns det, men ändå nyttig erfarenhet eftersom jag hela tiden lär mig mer om hur just jag fungerar.

    • Tack! Jag följer dig också och det är spännande. Du är väldigt ihärdig och jag beundrar dig i din kamp.

      Jag har läst lite av Mark Sisson, den där amerikanska Paleoprofilen som är så vältränad, och han reser sällan numera för han anser att det stressar kroppen. Kan det kanske ha varit stress pga resan som gjorde att du gick upp? Kortisolet är ju förödande för viktnedgången.