Läste ett väldigt känslosamt inlägg på en blogg som handlade om sockerberoende. Jag blev väldigt berörd av Malins berättelse. Dels för att jag känner igen mig och dels för att jag vet vilket helvete folk har med sockret.
Det värsta med sockret är att det tar över ens liv och att folk står vid sidan av och hejar på. Många njuter när de ger sina barn godsaker. Jag har också varit där. Det var precis som att det jag inte fick äta skulle jag ge barnen för då blev de glada. Jag blev ju själv glad av socker (först men sedan ångestfylld). Jag ger inte mina barn socker längre, inte heller gluten. De kan få socker vid enstaka tillfällen som inte är förknippade med rutin, känslor eller belöning. Kanske en gång varannan månad. Socker är precis som alkolhol i vårt samhälle. Dricker du inte eller äter nyttigt så är det svårare att vara med i ”gänget”. Man hamnar lite utanför.
För att vara lite kontroversiell så tror jag att socker dödar fler människor i Sverige än vad droger gör. Av den enkla anledningen att de flesta äter socker men också för att det är farligt. Sockret dödar långsamt samtidigt som man kan fungera ”normalt”. Alla står och hejar på tills man blir för fet. Då undrar folk varför man har låtit det gå så långt. -Kan du inte bara ta en bulle? -Man skall äta lite av allt. -Gud, vad tjock hon har blivit. Folk i allmänhet har ingen förståelse för att det finns sockerberoende. Klart att man måste äta bröd! EN bulle kan du väl ta. Vad tråkig du är.
Jag hoppas att jag på min resa som nykter sockerberoende och kostrådgivare kan förändra attityderna på något sätt. Mina barn kommer förhoppningsvis inte få det så kämpigt som jag med sockret så jag är glad över att jag har fått insikt och kan ge dem en bra start i livet på det sättet.
Jag blev också berörd av Malins berättelse. Ja det finns mycket att reflektera kring det här. Jag minns bl a när min farmor och farfar alltid slängde till oss godis och sällan riktig mat. Naturligtvis var det i ett gott syfte, de trodde att de var snälla som gjorde så. De var ju själva starkt sockerberoende (farmor av socker och farfar av både socker och alkohol). Min farmor har idag sagt att hon längtade tills min pappa skulle bli så stor att hon fick ”trycka in” sötsaker i hans mun. Jag minns också sedan barndomen vilken godisgris min pappa var och senare utvecklade han också alkoholism. Ändå världens snällaste pappa….
En annan reflektion är det här med att vara en s.k. bullmamma, d v s en som bakar mycket och där barnen får hembakt (sockerrikt) var och varannan dag. Det är i vår kultur en indikation på att vara en bra mamma. En sådan som du Anna-Maria kan säkert av vissa (vet ej men jag spånar bara) uppfattas som lite sämre, för du förvägrar ju dina barn det som tydligen är ett måste för en lycklig barndom. Hur sorgligt är inte det? Jag ser det snarare att sådana som du verkligen har dina barns väl och ve för sitt bästa.
Apropå beroenden så har jag blivit beroende av din blogg och ser varje dag framemot dagens inlägg! Ska försöka sprida din blogg till intresserade. Min bror som är väldigt överviktig och starkt sockerberoende borde t ex verkligen läsa din blogg.
Trevlig helg önskar jag dig!
Tack vad du är snäll! Jag blir så glad.
Du har helt rätt i det att jag ses som boven och den elaka när jag inte ger mina barn godis. Det är så sorgligt. Men jag kämpar på i min övertygelse för jag vill verkligen inte att mina barn skall gå igenom samma helvete som jag har gått igenom.
Trevlig helg!
Att man kan vara psykiskt beroende av socker är självklart men fysiskt… nej jag tror helt enkelt inte det, inte på samma sätt som man blir av narkotika. Det går inte att jämföra sockerberoende med benzodiazepin- eller opiat-beroende exempelvis. Den formen av allvarliga abstinensbesvär som de två sistnämnda narkotikagrupper ger kan man inte få av socker.
Finns det något exempelvis på en människa som fått kramper, svettningar, kräkningar, muskelsvaghet, extrem ångest, känsla av att man kommer dö etc. för att personen inte får socker?
Jag fick abstinensbesvär i form av svår ångest, huvudvärk, migränanfall och svettningar. Det är inte roligt kan jag säga. Men det går inte att jämföra med narkotikaavtändningar för det verkar horribelt. Tack och lov har jag aldrig testat någon annan drog än socker och alkohol. Bara för att socker inte ger lika svåra abstinenser betyder inte att det inte är fysiskt beroendeframkallande.
Hej Anna-Maria! Fråga om LCHF: tror du att det är för alla? Jag menar tror du att alla skulle må bättre av att utesluta kolhydrater eller finns det människor som ”tål” det? Personligen tänker jag nästan aldrig på vad jag äter, äter godis någon gång då och då och även kakor och bullar (max 1 ggn/vecka). Äter allt men inte alltid så att säga. Jag mår bra och är aldrig sjuk. Tränar 3-4 ggr i veckan. Jag har sällan blodsockerdippar och äter när jag är hungrig.
Det verkar som att LCHF hjälper många men vad tror du att jag skulle få för fördelar av den kosthållningen?
Ha en fin kväll!
Du hade förmodligen märkt de fördelarna när du utesluter mycket av kolhydraterna.
Vilka fördelar är individuellt men jag kan tänka mig att du skulle uppleva en mindre gasig mage, få en tightare kropp och kanske även bli mer uthållig. Du skulle även må bra av att inte få i dig gluten och socker som ger upphov till inflammationer i kroppen. Du är frisk nu men man vet aldrig vad socker och gluten gör för kroppen i det långa loppet. Jag upplevde många hälsofördelar med LCHF. Många som jag inte tänkt på innan eftersom sockerberoendet var min stora bov.
Tack för svar! Är intresserad av olika slags kosthållning men kan inte motivera mig att verkligen prova LCHF eftersom jag inte ser några fördelar (på kort sikt). Tack för en bra och intressant blogg!
Vore jàtteintressant om du ville backa upp ditt pàstàende om att socker àr vàrre àn heroin med nàgon form av referens (eller àtminstone anekdot).
Om du inte har pà fòtterna att sà verkligen àr fallet tycker jag du ska àndra rubriken, fòr du fàr heroin, som àr den troligtvis mest beroendeframkallade drogen i vàrlden, att framstà som mindre farlig.
Jag har sjàlv slutat med socker och upplevde vàl ungefàr samma besvàr som nàr jag slutar med kaffe (huvudvàrk i ett par dagar etc). Och om jag àter en jordgubbe dà och dà àr det inte sà att jag fàr àterfall och màste àgna all min vakna tid àt att jaga socker (som i heroinistens fall). Visst, det kan slà olika pà olika mànniskor, men att pàstà att det àr vàrre àn heroin àr ett hàn mot alla drogmissbrukare. Dessutom gòr det lchf-ròrelsen en otjànst eftersom det fàr den att framstà som oseriòs.
Men om du verkligen har uppbackning fòr ditt pàstàende àr vore jag jàtteintresserad av att hòra mer!
Hoppas du inte tar detta pà fel sàtt. Tack fòr en annars bra blogg.
Okej. Jag vet inte hur man skall ta det på rätt sätt att bli kallad oseriös men jag skall svara på dina frågor.
Eftersom alla vet att heroin är det värsta man kan bli beroende av så anser inte jag att det är ett förminskande av de som är beroende av heroin på något sätt. Jag vill främst väcka tankar om att socker är mycket farligare än vad vi tror. Dessutom står följande i artikeln i Illustrerad Vetenskap:
Bl.a. redogörs för försök gjorda på råttor och man konstaterar att socker(sackaros) och i synnehet den sötare beståndsdelen fruktos kan vara mer beroendeframkallande än heroin.
Det var därifrån jag hämtade inspiration till min rubrik.
Tack.