Min mandelkvarn är en pryl jag gillar. Den är fin, den var billig, 20:- på loppis, men den är desto mer värdefull för mig. På något sätt så symboliserar den mitt nya liv. Mitt liv utan socker. Låter kanske töntigt och knäppt men eftersom jag aldrig skulle ha skaffat en sådan om jag fortfarande var sjuk i mitt beroende så får den stå framme som en påminnelse av ett liv i frid och en symbol för kampen som pågår varje dag året om.

Sedan i somras har jag mått bra på det sättet att jag inte har tagit ett återfall, men det lurar bakom hörnet, så varje dag är en ny dag att bemästra. Kvarnen påminner mig om det jag har gått igenom och går igenom och ger mig styrka. Dessutom gillar barnen att mala mandlar i den så att de får färskmalet mandelmjöl till mackorna.