En del av er är nog intresserade av hur jag kom i kontakt med lågkolhydratskost, så här kommer en del av min hälsoresa som jag har gjort.

Anledningen till att jag började äta lågkolhydratskost var att jag var fast i ett enormt sockerberoende. Andreas Eenfeldt, mer känd som läkaren bakom bloggen Kostdoktorn, skickade sin bok Matrevolutionen till mig efter att ha läst ett inlägg på min andra blogg Bloggkommentatorerna där jag hyllade socker. Han förstod antagligen att jag var illa ute.  Efter att ha sträckläst Matrevolutionen förstod jag att mitt sätt att äta på inte var hållbart i längden. Jag var en sockermissbrukare. Minst sagt.

Jag åt väldigt fettsnålt och en massa kolhydrater. På vardagarna bantade jag för att kunna frossa på helgen. Jag har aldrig varit överviktig för att jag har bantat och tränat mycket. Jag har plågat min kropp i hela mitt liv antingen med träning och med fel mat och antingen för lite eller för mycket mat. Jag fattade dock att jag inte åt på ett hälsosamt sätt även om det såg ut så utåt för jag åt ju för det mesta som alla träningstidningar sa till mig att äta. Fettsnålt, kyckling, tonfisk och grönsaker. Jag försökte i perioder att äta enligt tallriksmodellen men det resulterade alltid i att jag överåt för att kolhydraterna triggade mig, på grund av mitt sockerberoende, och för att det lilla fett jag åt inte gjorde att jag blev mätt. Jag följde ett strikt kostschema som nästan enbart innehöll kolhydrater. Det enda jag tänkte på var helgens frosseri av bröd, marmelad, godis, bullar, glass mm.

En bantningsdag kunde se ut såhär (ungefär så som Livmedelsverket rekommenderar):

Frukost: Havregrynsgröt med en skivad banan, kanel och laktosfri mjölk. Svart kaffe. (Jag trodde nämligen att jag var laktosintolerant, något som visade sig vara glutenintolerans.)

Mellanmål: Svart kaffe och frukt.

Lunch: Kycklingfilé med bulgur, fettfri sås och mycket grönsaker.

Mellanmål: Svart kaffe och frukt.

Middag: Tonfisk i vatten (så fettfritt som möjligt för att spara kalorier), potatis (fick man äta så många man ville för Vikt Väktarna för bara 2 points så det frossade jag i), fettfri sås och grönsaker.

Kvällsmat: Frukt eller knäckebröd med messmör och gurka på.

Jag somnade ofta väldigt hungrig och åt flera frukter varje dag. Ibland uppåt 10 stycken för att hålla hungern i schack och för att spara på kalorierna. Morötter blev det ett par stycken också.

När fredagen kom visste frosseriet inga gränser. Då hade jag varit hungrig från söndag till fredag morgon och förhoppningsvis inte gått upp något i veckan. Jag vägde mig alltid på fredag morgon då jag hade varit duktig och bantat i fyra, fem dagar. Min mage gick inåt och jag var så nöjd. Insidan av min mage var inte speciellt nöjd däremot. Gick bara på toaletten en gång i veckan för att jag åt så fel. Det var en plåga varje gång.

Så här kunde en frosseridag se ut:

Frukost: Rostmackor med smör, ost och marmelad 6 stycken. Fruktyoggi med torkad frukt, russin, vindruvor mm. Apelsinjuice 3 stora glas och kaffe.

Lunch: Våfflor, glass, grädde, sylt.

Middag: Pizza och cola light.

Kvällsmys: Lösgodis, chips, glass, naturgodis, bullar, kakor och vin.

Under de här dagarna åt jag godis och bullar och annat under HELA dagarna. Jag hade något i munnen konstant. Ofta bjöd jag hem folk för att få fika för det fick jag ju inte annars. Jag var överlycklig! Där satt jag och var smal och kunde vräka i mig. Inte med gott samvete dock. Ångesten fanns där någonstans i bakhuvudet men jag slog gång på gång ner den med det jag stoppade i munnen. Jag visste ju hela tiden att det var fel.

Söndagarna var hemska. När jag inte längre fick (om jag hade tillåtit mig så hade jag blivit fet) slå ner ångesten med frosseri så var det bara att låta monstret övermanna mig. Det var då man skulle tillbaka till svälten. Magen var så uppsvälld att jag inte kunde ha mina jeans. Söndagen var en dag då jag gömde mig i stora kläder och helst inte visade mig ute. Jag kände mig så äcklig och värdelös och självföraktet visste inga gränser. Jag tröstade mig med att jag i alla fall var smal och hämtade kraft i projektet bantning. Nu var det dags att köra igång det ”nyttiga” igen i ett par dagar. De perioder som jag kunde och hann träna varje dag, innan jag fick barn, så kunde jag äta lite mer ”normalt”, men det var hela tiden en kamp mot kolhydratsuget, men då kunde jag ”fuska” mer utan att det märktes på kroppen.

Det var allt eller inget för min del och jag hade väldigt dåligt samvete för mina barns skull. Jag ville absolut inte att de skulle bli som jag. Som tur är kom lågkolhydratskost in i mitt liv och min familjs liv när barnen var väldigt små, 1 och 2 år. När jag var nere på botten kom lågkolhydratskosten in i mitt liv och jag kunde, kors i taket, börja äta normalt. Jag trodde inte att det var sant. JAG kunde äta normalt. Det är en av de bästa saker som har hänt mig.

De hälsofördelar jag har upplevt med lågkolhydratkost är följande:

• Blivit av med sockersug/kan hantera mitt sockerberoende.
• Blivit av med finnar och kvisslor.
• Min mage är lugn och aldrig spänd för att jag inte äter något gluten längre, det som jag trodde berodde på laktosintolerans. Nu kan jag äta vilka mjölkprodukter som helst utan att känna av magen.
• Jag kan äta normalt och frossar inte.
• Mina hormoner är i balans.
• Träningsresultaten har ökat. Jag bryter inte ner musklerna längre. Jag tränar för att jag mår bra av det och inte för att kunna äta.
• Min vikt har stabiliserat sig på en normalvikt. Jag går varken upp eller ner.
• Jag har aldrig huvudvärk eller migrän längre och inte heller magkatarr.
• Jag begränsar inte längre mitt liv utefter mat och träning.
• Jag accepterar mig själv idag och tänker inte dumma tankar om mig själv på det sättet jag kunde göra tidigare.
• Att jag hittade det jag brinner för och vill jobba med. Nämligen att hjälpa andra människor till ett bättre och hälsosammare liv genom kostrådgivningen.

Jag tyckte att jag var frisk och stark innan jag började med lågkolhydratskost men med facit i hand så kan jag säga att jag inte var det även om det såg ut som det på utsidan. Nu vet jag hur det känns att ha hälsan. Kampen mot min egen kropp är slut. Jag har funnit ett lugn och mina tankar går inte hela tiden till vad jag skall äta och hur min kropp ser ut.

Med lågkolhydratskost började jag leva. Att ta tag i sockermissbruket hjälpte mig till att ta tag i mig själv på många plan, inte bara det fysiska. Det var som att jag hade varit instängd i en stor glaskula, där jag gömde mig från omvärlden. Men när jag började med lågkohydratskost så var det som att glaskulan sprack och jag kunde leva utan att vara avtrubbad från omvärlden.

Jag på löpsedeln