När man går över till lågkolhydratskost så brukar det ske i etapper. Det har det gjort i vår familj i alla fall.

Först började jag med det på grund av mitt sockerberoende. Sen märkte min sambo hälsofördelarna som jag fick och när han också hade läst Matrevolutionen av Andreas Eenfeldt så gick han också över till att äta lågkolhydratkost. Våra barn fick fördelar med en gång genom att de fick äta mer fett i maten och mindre halvfabrikat. Min lilla dotter började att äta ordentligt när hon fick god och riktig mat.

I början åt vi en hel del bacon och grädde och tänkte inte på att köpa ekologiskt. Sötningsmedel var också med i kostcirkeln och jag bakade en hel del. Men sedan kom den vetskapen till oss också och nu köper jag så mycket ekologiskt som är ekonomiskt möjligt. Först tog vi bort sötningsmedlen till vardags och nu är de också helt borta.

Barnen har sedan ett år tillbaka ätit liberal lågkolhydratskost. De äter som vi gör men mer bär och frukt. På förskolan får de inget med gluten i eller soja. Hellre socker än gluten säger jag. Men helst inte något utav det. På barnkalas och när vi är bortbjudna så äter barnen det som de blir serverade. De har en sådan bra bas att enstaka gånger går bra. Men jag märker med en gång som de har ätit gluten. De får ont i magen. En del säger att det är för att de inte är vana vid gluten längre. Okej. Nej, säger jag. De har aldrig klarat av gluten. När de var små fick de majsvälling för deras magar klarade inte av fullkorn. Min son fick jätteont i magen och feber. Han blev riktigt sjuk. Jag kände mig värdelös för fullkorn var ju det som barnen skulle äta. Det nyttiga. Herregud, tänker jag nu. Stackars barn. (Hade jag fått ett till barn så skulle jag aldrig ge välling med tanke på innehållet. Men det var innan lågkolhydrattiden.)

Det som vi har plockat bort nu senast för att äta så naturligt som möjligt är nitriter. Det är ett konserveringsmedel som läggs i charkuterier för att undvika en bakterie som heter botulism. Det är nitriten som visar sig i forskningslarmen om rött kött. Inte det röda köttet alltså utan ett konserveringsmedel i rött kött. Det låter så läskigt med cancerrisken att jag och min sambo nu har bestämt oss för att ta bort det så långt det går. I matlagningen hemma funkar det bra men äter man ute eller äter borta så är det klart att man måste anpassa sig.

Det gäller att man tar ett steg i taget och att man vänjer sig vid varje steg. För oss har det kommit naturligt. För många låter det kanske jättejobbigt och konstigt men vi vill helt enkelt äta det vi känner att vi mår bäst av.

En del kanske undrar vad man äter om man inte äter bacon, korv, salami och skinka. Det är bra ”snabbmat”. Jag har tittat i frysdisken och där finns en del som man kan köpa om man vill ha ”snabbmat” som ändå är okej. Det finns hamburgare med hög kötthalt som heter Angus med 99% kötthalt och köttbullar, Farfars från Dafgårds med 87% kötthalt och noll tillsatser om man inte vill göra eget. Det finns även kebabkött, fårkött och renskav om man gillar det som var okej. Men det bästa är ändå snabbmat i form av fisk och skaldjur tycker jag. Lax, makrill, räkor, kräftor osv. Men det är ju inte alla som tål eller gillar det.

Vårt nästa steg kommer vara att fylla frysen med gräsbetat kött och eventuellt skaffa egna hönor. Men ett steg i taget som sagt.