Lokaltidningen Kungsbacka Nytt har skrivit en artikel om Ultimat och min väg bort från socker till lågkolhydratskost. Kul att det uppmärksammas. Det är viktigt för folkhälsan för dietister och Livsmedelsverket gör inte några ansträngningar precis.
Något som jag har uppmärksammat under den tid som jag har varit intresserad av lågkolhydratskost är att människor är väldigt säkra på sin sak när det gäller hur man skall äta. Jag trodde också att jag visste hur man skulle äta trots att jag hade noll utbildning inom ämnet. I skolan läser vi inte mycket om kost så det kan inte vara det som gör att vi tror att vi kan. Vad det är vet jag inte? Gissningsvis är det att vi är väldigt lättkränkta när det kommer till vad vi stoppar i oss. Vi vill helst inte erkänna att vi behöver hjälp.
Det finns så mycket självutnämnda kostexperter ute i vårt avlånga land att man skulle kunna tro att svenskarna inte har några problem med övervikt, sockersug eller kostrelaterade hälsoproblem överhuvudtaget. Så är inte fallet. Det vet vi. Vi blir tjockare och mer ohälsosamma för varje dag som går. Om vi kan så mycket om kost och hälsa och vad som är bra för oss varför blir vi ohälsosammare då? Jag är helt övertygad om att ingen vill vara överviktig eller ohälsosam egentligen men svaret är att vi inte vet hur vi skall komma ur destruktiviteten. Jag visste inte heller det, tills jag kom i kontakt med lågkolhydratskost.
Varför tror vi att vi kan allt om kost men inte om bilar för att ta ett exempel? Bara för att vi äger en bil betyder inte att vi vet hur den fungerar. Krånglar något så lämnar vi in den till en bilverkstad. Detsamma borde gälla vår hälsa som är mycket viktigare än materiella ting.


Ja folk är oftast tvärsäkra på att det bästa är t ex tallriksmodellen, eller viktväktarna ”för då får man äta av allt”. Men tänk om detta inte passar för alla. Är man väldigt känslig för socker kanske det inte är så värst bra att trycka i sig stärkelserik mat som t ex potatis. Är du inte lika känslig tål du förmodligen mer av sådan mat.
Idag plockade jag ihop en egen sallad på ICA Supermarket, som en magnet drogs jag till det jag inte borde tagit av alls, pastarörorna. Vad kan man säga, typiskt mig liksom. Jag erkänner mig härmed som kolhydratsberoende!!