Igår var vi på stranden. Resten av veckan kommer jag också att tillbringa där med mina barn. Första doppet för sommaren blev det igår. Underbart! Det skall bli strålande väder här i Åsa idag, imorgon och på fredag. Det måste utnyttjas!
När vi var på stranden igår såg jag många föräldrar som tjatade på sina barn om saft och kex, mackor och frukt. Precis som om de var rädda att barnen skulle svälta ihjäl på två sekunder. Jag vet precis hur det är för jag har själv varit där så jag klandrar ingen. Jag vet dock hur man kommer ur det och att det framförallt går att komma ur det.
Nu när jag ser det utifrån mitt lågkolhydratsperspektiv så känns det väldigt befriande att inte vara så upphängd på maten. Jag förstår om man måste ge barnen kex hela tiden eftersom man är rädd att barnen faller ner i blodsockerblues. Det är inte roligt för någon med ett gnälligt och gråtande barn. Därför proppar föräldrar i sina barn diverse snabba kolhydrater under hela dagarna som i en ond cirkel. Tänk den insulinbelastningen det blir på barnen. Det är det här som gör att åldersdiabetes, diabetes typ 2, sjunker ner i åldrarna och numera även drabbar barn. Sen blir man orolig för att barnen äter dåligt när det väl serveras middag. Inte konstigt om de småäter hela dagarna. Man förstör också barnens mättnadshormon när man ständigt ger dem något att äta på. Vet de hur det känns att vara hungriga? Även tänderna tar stryk av den ständiga belastningen det är att ha något i munnen hela tiden.
Boka in en hemmaträff med mig så berättar jag för er familj hur ni gör för att komma ur den onda cirkeln med snabba kolhydrater. Det är lättare än vad man tror och barnen vänjer sig snabbt eftersom de blir mätta och nöjda.
Vatten är den enda som barnen behöver mellan måltiderna. (Det är vanligt vatten i flaskan. Jag köper bara vatten i yttersta nödfall.)
I kväll kommer tips på hur man gör med barnen i solen. Vad är värst. Smörja in barnen med en massa kemikalier eller riskera att de blir bruna? Svar får ni i kväll.
Jättebra blogg och så sant det du skriver. Har själv börjat med LCHF på mitt sätt för familjen sedan min yngste son fick ADHD-diagnos förra hösten. Kämpar fortfarande med sötsug och efter minsta fusk är det svårt att komma tillbaka. Ger dock inte upp, särskilt inte sedan jag sett min sons framsteg. Från att ha varit nära att gå in i en djup depression, till helt vanlig tonåring på fem månader gör mig gråtfärdig av lycka. Jag bloggar också om vår resa mot ett friskare liv och kommer i höst att påbörja en utbildning till rytmisk rörelseinstruktör och kostrådgivare. Länkar gärna till din blogg/hemsida på min hemsida.
Gud vad underbart! Jag ryser när jag läser din kommentar. Det är sådant som gör att man känner att det här är helt rätt. Jag skall kolla in din blogg!
Väldigt intressant blogg måste jag påpeka och kommer garanterat följa denna!
Vi har börjat investera i de här flaskorna här hemma http://www.kleankanteen.com/sweden/index.php.
På så sätt slipper man även gifterna som finns i pantflaskorna och spar på miljön. Sen kommer det väl alltid dyka upp nödfall men sen vi började med dessa är vi duktigare på att ha med vatten.
Jag har lite, eller rättare sagt väldigt försiktigt, försökt inspirera/få upp intresset för lågkolhydratkost för en kollega. Båda hennes barn har en diagnos (adhd, aspergers). Själv är hon relativt smal fast starkt sockerberoende. Tyvärr är det som att trampa på en mina de gånger jag försökt mig på att få igång en diskussion kring detta. Det är ju inte min mening att utmåla henne som en dålig förälder, vilket hon inte heller är, men det är kanske så det känns för henne.
Har liknande erfarenheter som du Pernilla och intalar mig själv varje gång att den enda jag kan förändra är just mig själv. Jag klandrar ingen för att de gett sina barn socker som jag själv har gjort innan jag fattade att det jag trodde var nyttigt (pasta, bröd t ex) är bara socker, men när jag fick upp ögonen för alternativ behandling utan biverkningar nappade jag direkt. Att inte tro innan de ser resultat är en sak, men min son är bevis på att det funkar, det går inte att trolla bort.
Så sant som det är sagt Mona. Fantastiskt roligt med din son!